Katarinas

Ra-di-da-di.....raaaaandom...

2011-12-06T19:58:00.001+01:00

Dagarna går minut för minut, timme för timme... Fort, iofs, men inga överraskningar direkt. Nä, jag säger som Ronja: "Hit med lite farligheter!!"
//K

By the way...

2011-11-27T18:02:00.001+01:00

...känner du nån som köpt en handväska ur Maria Montazamis kollektion?

Tant Effektiv

2011-11-12T13:39:00.001+01:00

Jo, så var det lördag och jag ska INTE tråka ut mina eventuella läsare med att berätta vad jag gjort. Låt oss bara säga att jag inte ligger så efter hemma längre. Då fattar ni vad jag gjort. Någon kallar det mammajobb men jag vägrar att ta ordet i min mun. Men fatta mängden. Inte nog med det, så har jag också hunnit ekiperat mej. NU är det dags att plugga. Energin? Hallå? Hallå!
Och imorgon väntar årets utmaning. Hihi.
:) //K

Dagens hjärntvätt

2011-11-07T19:42:00.004+01:00

Men den har jag så gärna. :)

//K

Knepigt

2011-11-02T13:56:00.000+01:00

Försöker skriva igen. Vänligt men bestämt. Funkar inte detta, byter jag. Förresten, idag vågade jag. Vi får se vart det bär

Bonus

2011-09-18T09:59:00.002+02:00

... kallar jag det när det blev ännu en solig dag. Enligt planen skulle himlen vara gråtjock. Tur att planen sprack. Bakom dimslöjorna strålar solen. Ska ge mej på pluggeriet och så småningom se om dillen vill komma in. Om den överlevde nattfrosten, vill säga. Lite skönt var det att blommorna kom in igår, jag är en livräddare :)

Jo, och så snabeldraken, förstås.

Må så gott!

Sista kvällen i frihet

2011-09-05T19:32:00.001+02:00

Några självande timmar är kvar innan jag går upp på 150 %.... kanske man får kalla fötter? Måste nog börja lite ikväll...

Och förresten. ..

2011-08-28T22:17:00.002+02:00

Detta är dagen

2011-08-28T21:42:00.003+02:00

...då golven fick sej en omgång, man festade på årets (förmodar jag) sista grönsaker ur växthuset, kapitulerade inför vädrets makter-igen- samt bar blå klänning. Men inte väckte jag de slumrande maskorna eller vädrade efterlängtade Dise.

Och imorgon kommer barnen :) Inget är konstigare än en tyst skola.

Första dagen efter semestern

2011-08-18T20:22:00.002+02:00

...gick sådär.

Men vad hade man väntat sej efter nästan 9 veckors ledighet? Trögt var ordet. Men snart är man på banan igen.

Gårdagens klokhet #1

2011-08-14T19:02:00.003+02:00

...sades på ett kalas (vilket egentligen inte har ett skvatt med saken att göra, men ändå):

"Jag har slutat att jäkta".

Tycker det var förfärligt klokt sagt. Hoppas denne man lever som han lär, det är väl det som är utmaningen. Snart är min semester slut och jag hoppas att jag kan ta med mej hans ord. Åtminstone nån timme eller två.

Planen för de närmaste dagarna är att krama ur det sista ur semestern.

Må så gott!

Jorå, jag är här....

2011-07-17T12:29:00.003+02:00

..har bara så mycket för mej som känns roligare än bloggande just nu. Växthus som ska skötas, semesterresor som ska göras, ogräs som ska rensas, maskor som ska stickas, människor jag ska umgås med- alltmedan batterier laddas. Och det går som en dans, allt detta.

Må så gott, det gör jag!

Till dej, min vän

2011-04-28T20:46:00.001+02:00

Du vet väl om att du är värdefull?
Att du är viktig här och nu.
Att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du.

Om namnet

2011-03-27T21:35:00.001+02:00

19:38

2011-03-14T19:37:00.000+01:00

...och jag längtar efter jord under naglarna. Snart.

Svinnovember

2010-11-04T09:56:00.002+01:00

...men solen lyser, jag är ledig några dagar och försöker göra sånt som jag vill. Kvalitetstid med lillaT står högt på listan. Känner ett stort behov av att samla på mej ljus inför den mörka tid som kommer. Och har aldrig nog med tid till alla maskor som är ostickade.
Må så gott!

Vad händer i växthuset?

2010-07-16T21:20:00.008+02:00

Joårå, såattn....

Må så gott!!

Nåt som hela världen borde få höra

2010-06-15T21:33:00.002+02:00

Gotjejer! Ni vet inte hur duktiga ni är!! Kram på er!

Fox Faces-premiär och sneak peak på fantastiskt kaos

2010-05-30T14:54:00.009+02:00

Premiär för Fox Faces Socks - Mars månads mönster i Sockklubben. Det är bara lite lagom soligt idag, efter tre dagar spöregn, och inget barfotaväder direkt. Garn: Regia silk och denna härligt blå kulör heter 2137. Stickor nr 2.5. Särskilt silkigt känns nu inte detta garn, mer som tunt och luftigt fast med lite riv. Kan bero på att de är otvättade ännu. Det där med att blocka sockar har jag inte gett mej på ännu.

Jag stickade sockorna helt efter mönstret med den skillnaden att jag gjorde en extra rapport av resåren på skaftets baksida. Kändes som om de skulle sitta uppe bättre då. Jag gillar lite högre skaft på sockor. Hälen tycker jag också blev fin, och den sitter bra.

Precis under den första resårbiten anar man en detalj (dålig bild!). Det liknar en kedja av liggande maskor. Enligt beskrivningen är denna detalj vanlig i Estland och den kallas Lateral braid. Inte särskilt komplicerat när man väl kom på trixet- jag fick hjälp av snälla Johanna.

Tack snälla!!

Så till den utlovade sneak peaken i det fantastiska kaoset... Jag förstår inte, jag får till det så stökigt och dant och inte alls så där fint som andra har i sitt växthus... Men jag kanske lär mej så småningom. Det är ju mitt första växthus.

Förresten borde jag ju kanske berätta att det som står här inne är på tillväxt, det har knappt börjat blomma, men det är ändå kul att få visa mitt terapi-place just nu:

Här har jag en buskkrasse, och längst upp anar man ett tomatplanteblad...

De ser lite ledsna ut, tomatplantorna, men jag hoppas att de tar sig vad det lider. I det gröna kärlet långt fram i bild står en gurkplanta som inte rymdes för tillfället. Måste möblera om lite när jag fått ut blommorna. Vi har ju fortfarande kalla nätter, så därför har jag inte vågat sätta ut dem ännu. Jag har ju också en frostvakt i växthuset, för HU vad förbannad jag skulle bli om jag en morgon kom ut och upptäckte att de frusit ihjäl! Ett sk hallelujah-moment infann sig då jag upptäckte att surfiniorna till största delen blev röda. Jag har länge letat röda surfinia-frön, men gått bet. I fjol i den här tiden köpte jag en röd surfinia-planta på ett växtvaruhus i universitetsstaden i norr. Jag samlade frön från den, satte dem i våras och det kom riktigt många! En arbetskamrat berättade för mej att det inte alls var säkert att de skulle bli röda om man satte frön som man tagit eftersom plantorna är förädlade... eller nåt sånt... men det verkar iaf som att de flesta jag satt blir röda. Yes!

Åsså gurkorna... Två av plantorna ska till att blomma. Men jag ropar inte hej ännu, eftersom gurkor är känsliga ener... I närheten av dessa ska så småningom squash-plantor stå, men de satte jag igår så det är inte aktuellt ännu.

Framför gurkorna står för tillfället två av blomlådorna som jag ska ha på altanen. Det ser enländigt klent ut nu, men det planterades igår, så var inte för tuff mot dem! I lådorna finns röd petunia och vit lobelia. Det brukar bli fint mot vår röda husvägg.

Både gurkorna och tomaterna ska vara tidiga sorter med bra skörd som dessutom inte är så känsliga. Passar mej precis. Återstår att se hur det går med det.
Utöver detta har jag också sått Coctailtomater. Det blir lite kul att ha tomatplantor i kruka. Jag skänkte bort en planta till en klass jag jobbar i och den blommar nu. Hoppas det hinner bli tomater innan sommarlovet, men i så fall hinner de nog inte bli röda, tyvärr. Men barnen hinner ju iallafall se att detta funkar!

Ja! Så är det!

Må så gott!

Hej...

2010-05-24T19:00:00.003+02:00

...nu är jag snart tillbaka...
Jobbar, stickar, planterar och står i så jag hinner inte med bloggen riktigt.
Snart kommer bild på Fox Faces, kanske en på hur växthuset börjar arta sej och ett och annat ord om ditten och datten. Men inte nu. Allt har sin tid.

Må så gott- det gör jag!

Uppdaterat: lite mera hände idag...

2010-04-03T16:24:00.006+02:00

Lite less litenT engagerar sina föräldrar, med stränga förmaningar om att INTE titta på kartans baksida. Kartan hittade hon förresten i en gammal kista, det var nån gammal gubbe som hade gjort den förr i tiden: När vi nådde målet, väntade oss varsin godispåse, märkt med namn, eftersom jag har ju så mycket godis. Och NU fick vi titta på baksidan av kartan:

Gó-gumman! Varmt i hjärtat <3

Black and white

2010-04-03T13:13:00.009+02:00

Detta är ungefär allt som vår påskhelg i år innehåller. Kärt besvär ;) Må så gott!

...excuse me...

2010-03-28T19:02:00.007+02:00

...but I love them. Kristinasockorna, Januarimönstret från Sockklubben. Jag tänker mej många dagar på försommaren, fötterna i vädret, en kul stickning, en bra bok i öronen.... Just dessa sockor ska få vara med på detta. Lagom, liksom. Ljusblå. Härligt enkel stickning i Regia silk, som känns lyxigt jämfört med stickigt ullgarn, som jag oftast stickar i. Och som jag också älskar, men ändå. Lite mera sommarkänsla över detta garn. Nästa gång jag har på mej dessa hoppas jag att det är en annan årstid och att mina ben har en annan kulör än på fotot ovan...

Åsså fick jag tvåtrådigt ullgarn av min kollega B, som jag stickade hålmönstrade pulsvärmare av. Till B blev det ett par längre pulsvärmare, med tumhål, för att det önskade hon sej. Så det var ju inte mer än rätt att jag stickade ett par åt henne också. Frasiga men varma är känslan. Lite gräddtårta också.

Åsså har vi målat om i köket... inte riktigt klart ännu, men men...

Åsså får vi en valp på skärtorsdagen...

Livet snurrar på! Och jag är med!

Må så gott!

Ute-helg

2010-02-21T14:45:00.005+01:00

Förra helgen hade vi turen att få följa med bror och L till Härjedalsfjällen. Vi hade en underbar helg. Sol från en klarblå himmel, perfekt pistat, -4 grader kallt. För första gången i år kunde vi känna att solens strålar faktiskt värmde. Så´na här dagar ger mej hopp om framtiden! :)

Strax efter 10 på lördag morgon var vi i pisten. Solen skiner på
Sånfjället, men ännu ligger våra pister i halvskugga.

LillaT. I bakgrunden de högsta pisterna hon åkte i .

Vi hade en helt underbar helg. Fint väder, härlig skidåkning och kul sällskap. Batteriladdning på hög nivå. Lagomt med träningsvärk, ska väl också tilläggas. Tack snälla!

Inne-helg

2010-02-21T13:44:00.002+01:00

Hej på er!
Idag är det söndag och jag ser tillbaka på helgen som gått. Normalt sett älskar jag att vara utomhus alla årstider på året, kanske mest denna (vår femte årstid, vårvintern, som ju verkligen står för dörren. Fast jag undrar om den har vänt och gått åt nåt annat håll, för jag minns knappt när det var över -15 grader senast). Men den här helgen har jag tillåtit mej att helt lyssna på kroppen och min magkänsla. Nämligen: stanna inne och ta det lugnt! Så, jag har inte gjort många knop. Bara det allra nödvändigaste, som mat och stök inför veckan som kommer. Skönt. När jag unnar mej sån här tid, kommer funderingarna. Kanske är det just därför att det är lugnt som de kommer. Och jag välkomnar dem, funderingarna alltså. Jag försöker lära mej att jag behöver lugn tid. Tid att tänka klart tankarna. Tänka färdigt. Tid att tänka ikapp. Tankeprocesser!

Så tänker jag på vilken himla tur jag har, att jag faktiskt kan ta mej den tiden. Att inte ha annat som stjäl min tid och min uppmärksamhet. Ja, D och lillaT förstås, men de inkräktar liksom inte. De ryms i tanketiden. Och sinnevärlden. För så många människor finns det så mycket som gör att de inte kan ta sej den där tanketiden. Så är det självklart också för mej ibland, men... Äh, ni fattar säkert hur jag menar.

En kanna Brunkullans te och stickning underhåller funderandet. De eventuella bekymmer som funderas över, far rakt genom kroppen, ner i fingrarna, ut i stickorna... och var de tar vägen sen vet jag inte. För inte hamnar de i stickningen iallafall. Lutar mej tillbaka i soffan, betraktar det som stickorna åstadkommit, känner mej nöjd. Min lilla värld, just då. Ni måste prova! Terapeuter tjänar inga pengar på mej iallafall. (Ännu, kanske jag måste tillägga. Man vet ju inget om framtiden...)

Trist var det att garnet till Kristina-sockorna tog slut. Får invänta mars månads mönster i stickklubben, beställa det garnet och ett nystan till av det underbara blåa. I väntan på det har jag påbörjat pulsvärmare, en lite modifierad variant eftersom kollegan B, som bidragit med garnet, önskar sej en längre variant. Får se om jag lyckas med det. Känns som en lagom utmaning just nu.

Tänkte avsluta med en bild från förra helgen, då underbara L tog oss med till Härjedalsfjällen, men Blogger verkar trött idag... Kommer så småningom... Ta hand om er och må så gott!

... åsså en sak till... om nån som känner mej vill beställa Oriflame-produkter, så hör av er. Ring, eller skriv här i bloggen. Jag har en beställning på gång i slutet av månaden.

Snurrsnurrsnurr...

2010-02-18T18:43:00.002+01:00

Hej!
OJ! Vad jag har varit dålig på att uppdatera här! Sorry för det, ni som läser.... men som ni förstår händer jättemycket i mitt jobbliv just nu. Det finns MASSOR av specialpedagogiska (och andra) spörsmål som jag SKULLE KUNNA blogga om, men jag känner att det inte blir rätt, eftersom detta inte är en anonym blogg. Och eftersom jag lever och bor på ett litet ställe, är risken att saker skulle komma fram som jag inte har rätt att dela med mej av, och som faktiskt kan skada de elever och familjer som jag träffar. Och det vill jag absolut inte. Absoluuut inte! Så, om det kommer inlägg här framöver med anknytning till mitt yrke, så blir det av allmän art och INGET som ska kopplas till mina elever, deras familjer eller mina kollegor. Nu har jag fått det sagt!

Iallafall, så kan jag konstatera att jag förmodligen har universums bästa jobb. Ni fattar inte hur mycket jag lär mej varje dag!! Och varje dag konstaterar jag att ju mer jag lär mej, desto mer har jag att lära mej ytterligare! Jag menar BÅDE som människa, pedagog, handledare och kollega. Helt otroligt roligt. Och stimulerande. Men stressigt så till den milda grad att jag till exempel idag inte hann ta lunch. Något säger mej att det inte är sista dagen. Men vad gör det om hundra år?

Och när jag kom hem idag, hörde jag redan när jag kom på bron hög musik av Hannah Montana. LillaT hade städat sitt rum medans D skottat snö. Härligt! Men mest underbart var väl ändå lillaT:s kommentar om hur fint det blev när hon städat: " Nu när jag har städat, kan man ta nio hela steg mellan tröskeln och skrivbordet. Annars kan man bara ta tre." Ja, vad säger man. (Hennes rum är rätt stort, så tänk er förödelsen före städningen.) Bara underbar kommentar.

Nu ska jag kasta mej över utskrivning av svenska-scanning som släpar efter. Får se när jag slutar arbetsdagen ikväll.... kan bli lite drygt, men kuuul!

Må så gott!

Lycko-vecka

2010-01-28T21:01:00.002+01:00

Hej på er!
Fast veckan inte är slut, har den varit den roligaste och jobbigaste på länge. Jobbet verkar otroligt spännande och svårt, men kommer ge mej som person och pedagog jättemycket, det känner jag redan. Min "gamla" handledare har hört av sej och vill få ge sin doktorand möjlighet att referera till min uppsats i hans forskning. Credit: check! Vem kunde tro det? Inte jag iallafall.

Vill visa er en award jag fått av goa Mia, men jag lyckas inte få in den här... Kanske en annan kväll när jag är piggare. Det känns iallafall väldigt värdefullt att få den. Vi träffades för rätt många år sedan nu, och även om vi inte har regelbunden, privat kontakt, lyckas vi alltid hamna i samtal som berör mej på ett eller annat vis. Tack vännen!

Nu är det bara att ladda för fredagen. Kanske blir det första dagen på veckan som jag slipper dricka morgonkaffet i bilen...
Må så gott!

Woo-di-la-di....

2010-01-25T22:03:00.002+01:00

...hoppsan, vilken daaag!!
Nytt, spännande (men svårt) specialpedagogjobb och besked om att uppsatsen är färdiiiiig! Som Gert Fylking skrek: ÄNTLIGEN!
Vilken dag!!

(..och för den som ev undrar hur det gick med mitt träningsläger: det gick åt den berömda pipan... Om jag säger så här: morgonkaffet inmundigades i bilen på väg till jobbet i morse. Det är inte första gången, och något säger mig att det knappast är den sista heller. Får ta och göra kväll nu, så kaaanske det går bättre imorron bitti. Det sista som överger människan är hoppet.)
Må så gott!

Söndags-träning

2010-01-23T21:05:00.002+01:00

I morron ska jag träna på att kliva upp tidigt. Det är en träningsform som kom till när jag skrev mitt examensarbete på lärarutbildningen för en massa år sedan och datasalarna alltid var fullsatta på dagtid, så att tappra gänget fick lov att vända på dygnet för att kunna skriva klart. Det var tufft när man skulle göra intervjuer vid åttasnåret på morgonen, och inte kommit i säng förrän vid 4! Men det gick, det också.
Fast den här gången är det inte intervjuer som ska göras. Jag börjar mitt nya jobb som specialpedagog på måndag. Yiiihaaa!! :) :) :)

( Inte ett ord har jag hört från Umeå. Det oroar mej lite. Men min energi måste fokuseras på det nya och spännande nu!)
Må så gott (och tänk, när du stiger upp imorron, att då har jag varit uppe en bra stund redan... Uuuh. Det kommer att göra ont i mej när klockan ringer...)

Sköna människor

2010-01-18T10:34:00.002+01:00

Det finns så många sköna människor! Helt fantastiskt! I lördags var jag på en jättetrevlig återföreningsfest. I november förra året arrangerade kören jag är medlem i "Körkampen", där runt 160 personer var inblandade i olika roller, kan man säga. De flesta var förstås sångare. Så, i lördags hade vi en återträff med middag. Det blev en succé, glada, positiva människor från när och fjärran möttes och trivdes tillsammans. Ibland kan jag känna mej lite negativ till såna här tillställningar, där folk som inte har nåt gemensamt ska, på nåt sätt, intensivumgås, och folk dyker upp bara för att de förväntas göra det, och inte för att de själva vill. Så blev det inte på detta kalas, som jag upplevde det. Och jag tror att det bottnar i att vi alla hade en så positiv upplevelse av "Körkampen" där i november, att vi liksom inte ville att det skulle ta slut. Ett fenomen (bland många) är att det förmodligen knöts kontakter som inte skulle knutits om inte festen varit. Och vem vet, vad det kan resultera i? I allafall, så finns det väldigt många sköna människor där ute, som jag inte skulle ha fått kontakt med om inte festen varit. Och: vad man missar mycket/många, om man inte ger folk en chans!
Må så gott!

Ny layout!

2010-01-16T12:04:00.000+01:00

...bara för att grönt är skönt, grönt gör mej glad och för att jag kollat i frökataloger idag.
Må så gott!

(......)

2010-01-16T09:35:00.002+01:00

Jag måste sluta att hänga på såna där mail på facebook, att jag ska skriva vissa saker i min status, som blir helt vansinniga (roliga i och för sig!). I förrgår kväll skrev jag: "Jag slickade en gaffel under din säng för att det är sånt jag gör". Jag inväntade inga kommentarer utan stängde av datorn och gick och lade mej. Igår hade jag en del att göra, så jag startade inte datorn, vilket betyder att det där galna stod kvar. Tänkte verkligen inte nåt mera på det. Så, när jag står och provar skor, ringer min telefon. Det är en närstående person som ringer, från bilen, vilket betyder att denne stulit sig tid för att kunna ringa mej.
-Hur mår du?
-Jo, bra, lite hostig, bara...
-Vart är du, är du på byn?
-Ja, jag provar skor.
-Jaha.... Men allt är bra då?
-Ja.... hurså?
-Jag måste ringa och kolla... du hade skrivit så konstigt på facebook.
-Jaha, vad står det där då?
-Jaaaa....nåt konstigt. Jag kände att jag måste kolla hur du mår... Jag tänkte: men gud, nu har den hära (=jag, då), fått en psykos...

Nä, ingen psykos. Bara lite hosta- och en nyvunnen insikt. Man kan faktiskt skrämma livet ur folk om man hänger på mailuppmaningar på facebook. Så jag slutar med det nu.
Må så gott!!

Lättnad och vackra vinterdagar

2010-01-14T13:17:00.002+01:00

Hej!
Ja, så har dagen D varit... Jag har responderat på min d-uppsats, med gott resultat! Det gick långt över förväntan, lite ändringar förstås, men det är ju nästan oundvikligt eftersom handledaren och examinatorn inte är samma person, och alltså kan ha lite olika syn på saker och ting. Jag har gjort ändringarna enligt examinatorns instruktioner och skickat iväg uppsatsen, så jag antar att jag borde sitta och hålla tummarna, men icket. Det har infunnit sig ett märkligt lugn i mig. Antar att det är lättnaden. Jag gjorde det, jag kunde!! Men det har kostat. Förhoppningsvis är det SLUT nu.
Så, idag, efter att jag tittat över och skickat iväg uppsatsen, hörsammade jag mina gardiner som skrikit högt efter sin dvala... Upptäckte några stackars blommor som inte klarat mörkret (och torkan), funderade över att skaffa lite nya, men insåg snabbt att idag ska inga blommor inhandlas. Dels tillåter inte ekonomin några inköp utöver det nödvändiga, dels är det -28 grader ute. Det är magiskt vackert, solen skiner och träden är fulla av rimfrost. Men sticker man ut näsan och försöker dra ett andetag, är det som att andas in nervgas eller något- det är så kallt att det bränner... Mina promenader (notera pluralis!!) sträcker sig till hundrastningar idag, tjejerna är nog sugna på att vara ute i hundgården, men jag har inte hjärta att lämna dem där, även om det är värme i hundhuset. De får vara inne och mysa med mej istället för att förfrysa tassarna och andra ädlare delar!
Nu till pianot! Undrar om jag nånsin kommer att lära mej spela piano... Bäst jag jobbar lite på det.
Må så gott!

Kalljanuari

2010-01-07T18:12:00.002+01:00

Hej alla!
Nu är vi verkligen i kalljanuari. För tillfället står termometern på -29.1 grader, men det är inte dygnets lägsta temperatur. Så jag är bara inne och eldar, ser på tv, stickar och virkar om vart annat, läser den där boken som väntat på mej så länge, ja, helt enkelt, mår gott! Närå. Att jag är inne mest stämmer nog, men resten får vänta! Jag är inne i slutfasen på utbildningen, har skickat min rapport, fått en att opponera på, och de senaste två dagarna har gått åt till att förbereda oppositionen. Jag räknar med att färdigställa min opposition ikväll, och att ägna halva morgondagen och delar av helgen till min egen uppsats. Konstigt nog så har jag inte helt klart för mej alla delar av min egen uppsats. Men det blir väl så när man jobbat länge med en och samma sak. Det lär behövas några dagar för att jag ska kunna se den på ett annat sätt. Och liksom förbereda mej på den kritik jag kommer få och fundera ut några smarta och kloka motiv och försvar.... På tisdag händer det. Oavsett hur det går, så kommer det att kännas HIMMELSKT härligt att det är gjort. De ändringar jag kommer att få göra, är liksom slutgiltiga. Sen är det klart. KLART!! Åååå, ljuvliga känsla...! Hur jag ska fira? Mmmmjaaaa.... Ja vet int, ja... Klart är iallafall att jag kommer att få en massa tid över...
Nåt jag lärt mej under studietiden, då jag faktiskt inte haft så mycket att fundera över utöver skolan (=jobbet nu!), är att det är viktigt att ha saker att se fram emot. Jaha, tänker ni som läser, det är väl inget nytt, och jag håller med. Men skillnaden för mej nu är att jag liksom känner det i kroppen. Förr kunde jag säga det och tycka att jag menade det, men egentligen menade jag det nog inte lika mycket och lika äkta som jag menar nu, för nu känner jag det, på ett annat sätt. Krångligt... Ja, men ni fattar säkert... På nåt sätt, även om det i perioder varit så stressigt med pluggeriet att jag inte fattat hur jag ska ro iland projektet, så har jag ändå fått ett lugn i mig. Och numera är jag (försöker iallafall!) ödmjuk inför när kroppen signalerar att det blir för mycket. Att ha saker att se fram emot gör att jag kan se året/terminen/den närmaste tiden som delmål. Och nästa delmål är en helg i februari, då underbara L tar med oss och min bror till sin lägenhet i skidorten i Härjedalen. Då blir det skidåkning och välmående för hela slanten! Det ser jag fram emot något enormt! Det ska bli superhärligt. Som jag skrivit förut är vårvintern MIN tid, då jag vaknar upp ur nån sorts vinterdvala, och skidresan kommer att vara i startfasen av detta. Jag älskar ljuset som är så speciellt, de få timmar det finns, i januari-februari. Hög, klar, kall luft... Underbart. Så det ser jag fram emot!!
Kom på en sak idag. Jag har ju i min presentation skrivit "stickerska". Hm, nja, allt är relativt. Jag älskar att sticka och virka, men tvingas inse att jag i jämförelse med andra handarbeterskor ligger duktigt i lä! Vet ni, det här med stickning är en hel VÄRLD på nätet. Det finns stickringar, mysteriestickningar, stickbloggar, klubbar.... You name it! Vissa bloggare har bilder på nya projekt närapå varenda dag i sina bloggar, och vilka verk.... Ni skulle se... Kolla tex in här: http://dodergok.blogspot.com Där tittar jag in nästan varje dag och inspireras... Vilken människa!! Underbart. (Hoppas hon inte misstycker att jag länkar till henne!)
I allafall så har planen varit ett längre tag att fotografera några av mina alster och lägga ut här som de riktiga stickerskorna gör, inte för att jag vill skryta eller visa mej duktig eller så, utan mest för att jag ju faktiskt skrivit i presentationen att jag stickar. Lyckas jag inte med detta, får jag väl ändra i presentationen, då... Jag siktar på att lägga ut fotona när jag kan lägga ifrån mej uppsatsen! Förresten har jag gått med i en sockklubb, och där ska man redovisa när man stickat färdigt ett sockpar genom att visa en bild på dem i sin blogg. Om allt går bra så kommer det alltså bilder så småningom.
Nä, nu åter till förberedelse för opposition!
Må så gott, nu!!

Gott nytt år!

2010-01-01T14:48:00.002+01:00

En härligt lugn nyårsafton har passerat. Ut med det gamla året och in med det nya. Borde kanske summera... Nä. Klart att det har varit dagar som varit bra, men faktiskt, så har 2009 varit fullt av press och dåligt samvete. Så ska det inte vara, tycker jag. Men jag kommer att se tillbaka på det gågna året som en chans, och trots allt som en andningspaus. För hu, vad jag har lärt mej mycket. Både om mej själv och andra. Undrar vad man funderar över nästa år den här tiden.... Ska bli spännande. Med lite tur finns en hel rad nya möjligheter som bara väntar runt hörnet...
Närmast på agendan står kinamatsmiddag. Kommer bli underbart som motvikt mot all julmat... Apropå (mot)vikt så är det nog dags att börja på ny kula... Vill inte förstå att det blir en badsäsong under 2010 just nu...
Må så gott!

The first Noel...

2009-12-26T12:57:00.002+01:00

Idag är det tredje dagen på den första lugna julen jag har haft, tror jag. Julstöket har passerat revy utan särskild stress. Beror nog på att jag började i tid + att jag inte är så kroppsligen sliten som jag brukar vara denna tid på året. Julafton började med grötfrukost hos mor och far, kyrkobesök, vilket blivit en mysig tradition för oss, då lillaT vill vara med och befolka julkrubban i kyrkan. I år fick hon och en annan tjej, vilka tillhörde de äldre i den år från år deltagande, ökande barnaskaran bära ljus. Förstår ni, levande ljus-genom kyrkan, ända fram i koret! Speciellt och högtidligt så det förslog. Efter ett besök på gravarna spenderades resten av julaftonen med mina och D:s närmaste släktingar hemma hos oss. Och vi lekte nån rolig julklappslek, fikade och åt för mycket förstås... Tomten kom med häst och släde, som alltid. Supermysigt. Tog en juldagspromenad dagen efter, bitande kyla och rejält med snö hade kommit, men det är så skööönt att komma ut lite! Middag hos mor och far, med morbror boende på annat håll, men trots allt kom vi i säng rätt tidigt. Skönt. Annandagen- idag- sitter jag och petar i uppsatsen. Har fått hjälp av underbara kusin S med ett problem jag haft med word, och har gjort dagens goda gärning i form av att vidarebefodra denna information till en kollega. Känns bra! Jag ska peta vidare, men har svårt att koncentrera mej... kanske känner jag att det bara är bonus att jag sitter här på en röd dag- så att jag kan ta det lite lugnare nån dag till veckan, då lillaT är hemma på lov, och jag egentligen har arbetsdag.
Men under allt det lugna och underbara med julen, funderar jag mycket över att vår kör kommer att läggas ner. Vi hade två underbara julkonserter, fick strålande rescensioner vilket mycket gick ut på körledarens entusiasm och koristernas kärlek till det de gör- och nu ska vi inte sjunga mera. Det känns sorgligt. Mycket sorgligt. Vissa medlemmar har sjungit i kören i över 30 år, vilket inte jag har, men så underbara vänner som jag funnit i denna gemenskap, undrar jag om jag finner nåt mera. Klart att de inte försvinner, men ändå. Det blir aldrig som förut. En sorgeprocess? Ja, helt klart. Även om det finns värre saker här i världen, det inser mitt logiska jag, men kören och medlemmarna har betytt jättemycket för mej. Men vi planerar en hejdundrande avslutning iallafall, vilket känns jättebra. Dessutom ligger det lite fram i tiden, så det ger oss lite avgiftningstid! Men ATT det kommer att bli tomt... Hu.
Nä, åter till uppsatsen! Med lite tur kan jag unna mej lite tid till virkning också- världens bästa terapi!
Ha en bra annandag jul, gott slut och gott nytt år!!
Må så gott!

Ja...?

2009-12-18T10:31:00.002+01:00

Sitter och lyssnar på Melissa Horn som sjunger "Hur ska det gå?". Ja, det kan man verkligen undra... Ibland tänker jag att det skönt att man inte vet. Då slipper man oroa sej. Eller så gör man som jag: oroar sej ändå, omedvetet liksom, och får magkatarr och ryggskott i bröstryggen eller nån revbensupphakning eller gnisslar tänder på nätterna så att bettskenor rasar i flera bitar, istället för att sova skönhetssömn, och bara kan inte fatta att jag har sån huvudvärk, ända ner i käkmusklerna. Förut hände det att jag gjorde alltihop detta samtidigt. Ja, eller inte samtidigt, men under samma tidsperiod. Nu, ett år efter käftsmällen, är jag mera observant. Ser i mitt förra inlägg att jag då var förhållandevis lugn- går det så går det- och det är jag idag också. Men däremellan har det varit en period med press-press. Inte smart. Men nu är det gjort. Och jag har inte lyckats särskilt bra med att inte skriva när lillaT ser, tyvärr. Men att slita fram till 22.30 några kvällar resulterade i att uppsatsen nu har alla delar skrivna. Och just idag känns det som att jag inte vet riktigt hur jag kan förbättra den. Risken är att man i ett försök att förbättra, bara försämrar. Kanske behöver uppsatsen vila lite. Så att jag med utvilade, fräscha ögon kan se den. Kanske.
Vovven och jag är inne och eldar idag. Jag som efterlyst kyla, fick så jag tiger. I morse när jag steg upp var det -29. Kyla skrämmer inte mej, den peppar mej hellre. Jag tycker det är härligt när luften är klar, det knarrar sådär äkta under sulorna och man på kvällspromenaden ser en magnifik stjärnhimmel. Det piggar upp mej, på nåt sätt!
Nu ska jag trassla mej vidare i gränslandet mellan pedagogik och psykologi, stödja mej på samhällsteorier på vägen så får vi se var jag hamnar innan kvällen...

Oj! Glömde ju!! Våra sista konserter går av stapeln på söndag och måndag! Kommer att bli känslosamt, vissa av medlemmarna har ju varit med sedan starten för 30 år sedan, men kul ändå. Det är mysigt med julkonserter, tycker jag. Extra glad är jag för att min körsångshatande bror kommer sitta i publiken. En gång i livet kan man lyssna på sin syster, tycker jag.
Må så gott!!

Ja, så hur gick det då?

2009-12-05T13:43:00.003+01:00

Jo, skapligt. Inte jullov än, kan man säga.... Men handledaren verkar ha kommit i kapp med mina tankar, de jag argumenterade hårt för redan i september, men som hon dissade då... Så lite är jag tillbaka där jag startade. Jag ställs inför ett val: bryta ihop och strunta i alltihop, eller faktiskt göra det handledaren sa? Faktiskt så övervägde jag det första. Men så kom jag på att JAG VANN!! litegrann iallafall, i och med att det till syvende och sist blir det jag ville från början... Muahahaha-hahaha!! Dock känner jag irritation över att vi studenter ligger så helt i våra handledares händer. Risken finns ju faktiskt att vi inte blir uppsläppta/framsläppta till examinationstillfället, om inte vi gör så som handledaren vill. Det retar mej lite, inte direkt angående mitt fall, men som princip. Ni förstår säkert hur jag menar.
Men nu, fram till jul, har jag iallafall tänkt mej att lillaT inte ska behöva se sin mamma sitta vid datorn, med ryggen emot henne alla timmar hon finns hemma i huset. Jag känner att det behövs. Det är det värsta som finns, den här känslan av att inte räcka till. Dessutom har jag knappt satt foten utanför huset på dagtid den senaste tiden, jag brukade ju ta en promenad mitt på dagen, och jag känner att det saknas. Så nu är det skärpning på de punkterna, och uppsats och handledare får säga vad de vill. Jag hinner det jag hinner. Punkt.
Annars då? Ja, inte alltför många julklappar kvar att inhandla, fyra sorters julkakor klara i frysen, en kastrull med kött som ska bli pölsa står på spisen, lillaT är hos farmor och bakar pepparkakor... Så nu blir det till att kasta sig över uppsatsen en timme!!
Må så gott!

Väntan...

2009-12-02T08:25:00.002+01:00

Idag väntar jag på att det ska bli kväll, och jag hoppar på bussen mot universitetsstaden. Ser fram emot morgondagen, men känslan kan mest beskrivas som skräckblandad förtjusning. Skräcken består i att kanske min uppsats blir totalsågad. Förtjusningen i att när jag åker hem, så vet jag förhoppningsvis tydligt och klart vad jag ska sätta tänderna i vidare.... Kanske kommer jag att inse att jag har fruktansvärt mycket jobb kvar, och därmed får plugga både dagar och kvällar framöver, vilket jag gjort de senaste veckorna. Snart är gränsen nådd när det gäller detta. Det är ju inte bara jag som blir lidande av det, känner mej liksom saknad av lillaT. Det måste vara den värsta känslan som finns. Ser att hon ser att jag är där, men ändå inte, liksom. Usch. Hoppas kunna få veta på universitetet att jag kan slå av på takten, så att kvällarna blir fria i alla fall. Drömmen vore att kunna få några dagar jullov tillsammans med lillaT.
Och imorgon kväll vet jag hur resten av december kommer att se ut!
Nu ska jag titta på en uppsats som en studiekamrat gjort, för att kunna ge bra feed back till henne imorgon. Har en deg på jäsning också. Det blir bra att ta med sig lite nybakat bröd till mina goa hyresvärdar i universitetsstaden.
Må så gott, och tänk lite på mej imorgon när jag sitter och får min uppsats nagelfaren!!

Första advent

2009-11-29T11:28:00.002+01:00

Foto: www.fotoakuten.se

Vi tänder ett ljus i advent
det värmer den som frusen är
vi tänder ett ljus i advent
det sprider ljus i vårt mörker här
och alla som är rädda och fryser på vår jord
de borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent
när vi tänder ett ljus i advent.

...men glöm i allsin da´r inte att släcka det när du lämnar rummet!!

Ha en skön första advent alla, var rädda om er och varandra och må så gott!

Tisdag

2009-11-24T22:41:00.002+01:00

Tisdag kommer efter, sur och tvär... Den här mamman har idag stressat på sitt barn till skolan, suttit klistrad vid datorn pga 75-%-deadline imorron (behöver jag nämna att det inte är så mycket klart på min uppsats?), satt en lussebulledeg, suttit vid datorn, bakat ut degen med lillaT, suttit vid datorn, lagat mat, suttit vid datorn, varit och sjungit, fått ett mystiskt sms med förfrågan om taggen i nakenfotot på facebook (som inte finns och som jag inte har en aning om), suttit vid datorn lite till. Nu är den här dagen slut, bestämmer jag. Huvudet är slut men liksom inte kroppen. Märklig känsla.
Må så gott!

Torka

2009-11-22T20:47:00.003+01:00

Trist, trist november med dagar som ser likadana ut, vare sig det är helg eller vardag. Hamnar efter frukost vid datorn och d-uppsatsen, blir sittande där tills det är dags att äta eller uträtta andra behov. Mörkt är det också. Gör mitt bästa för att ljusterapisera mej själv med stearinvarianten. Idag trodde jag att jag skulle förlora förståndet på grund av uppsatsen.
MEN! Så började det snöa. ÄNTLIGEN, som Fylking sa. Och nu kan jag se framför mej hur livet liksom lättar upp lite.... Det blir ljusare, liksom... Ser ljuset...
Och så: under den där stunden då jag har läst klart för lillaT, den där stunden som är så mysig och full av smarta tankar, fniss och fnitter och godnattkramar, knäckte hon en idé för framtiden- hon ska uppfinna en spray som smakar godis, alltigenom nyttig och utan socker, som hon kan spraya på grönsakerna så hon kan äta dem. Då ska jag garanterat äta morötter. Lilla smarto. Kommer att försörja mor och far på deras gamla da´r. Ingen tennis här, inte. Godisspray. Dyr.
Må så gott, och lämna gärna ett avtryck efter dej!

Hur kan man...??!

2009-11-12T10:37:00.002+01:00

Hur är det möjligt att en enkel själ som var på Globen i söndags och såg Kirk Franklin, inte bloggar om det?
Helt enkelt för att jag saknar ord för hur bra det var. Så enkelt är det. Och det blir bara bättre ju fler dagar som går- då det lägger sig på plats i hjärna, hjärta och själ, för att så småningom bli ett aldrig bleknande minne att plocka fram när man behöver må gott..

Ett kort inlägg i rovdjursdebatten

2009-11-03T13:51:00.002+01:00

Ja! Skjut fler björnar, innan ni hittar det som är kvar av mej halvt uppätet bakom vedboden, och bara mina nya gummistövlar sticker fram!
Ja! Skjut fler vargar, så inte våra jakthundar stryker med en efter en!
Ja! Låt avskjutningen bestämmas över på lokal nivå, så att de som vet det faktiska antalet rovdjur kan fatta kloka beslut över ett vettigt antal!
...och ja, jag anser att människan är högre stående än djuren, och kan och får, etiskt och moraliskt fatta dessa beslut.
Så tycker jag om detta, om det är någon som undrar.
Må så gott!

Pirr!

2009-11-03T09:17:00.003+01:00

Jag går omkring med ett pirr i kroppen. Jag försöker förstå vad det är... Benen domnar-pirr, men det pirret vet jag vad det beror på. Ett mag-pirr som troligen har flera orsaker. Kanske är en del av det att jag inte har en aning om hur jag ska sno ihop d-uppsatsen. Men förhoppningsvis beror magpirret på konserten i Globen på söndag... Jag har stora förhoppningar på den! Vi åker redan på lördag kväll, övernattar och ser konserten på söndag kväll, sen åker vi snabbt hem igen på natten. Blixtvisit, alltså, men vi tror att vi kommer att ha energi nog att klara det, efter den vitamininjektion som vi tänker oss att få av Kirk Franklin!
Må så gott!

Hon som inte bör stressa...

2009-10-29T15:01:00.003+01:00

Det är härligt att ha lillaT hemma. Sovmorgnar, sena frukostar, spel, film, promenader med iskraschning, hårkrusning, bakning... Men för mej som har arbetsdag blir det till att förskjuta min arbetstid till kvällstid istället. Insåg nyss att detta är min andra hemmakväll på två veckor. Det är så mycket man ska räcka till. Igår pratade jag med en kompis och vi var överens om att det inte vore så tokigt om tanterna från Rent hus ville göra ett besök- bara de inte hade tv-teamet med sig. Kanske finns det tvätt-stugetanter också.
Det är såna här dagar man får påminna sig om att allt har sin tid, och att njuta av nuet. I morgon blir det iallafall njutning i form av kvalitetstid med lillaT, min kusin och hennes tjej. Hela dagen. Hela kvällen. Stress- gör dej inget besvär!
Nu gör jag ännu en djupdykning i examensarbetet innan det är dags att förbereda för höstens sista (?) grillning.
Må så gott!

Krushår och stirrblick...

2009-10-24T20:00:00.002+02:00

Med nykrusat hår, intensivt stirrande blick och viskande, lite hemlig röst smög hon sig på mej...
-Mamma, vet du vad? Det har kommit en ny lag...... Fem tusen miljoner får man böta om man STICKAR. Det vill du väl inte, va'?

Nä. Det vill jag inte. Så nu gör vi nåt annat- tillsammans.
Må så gott!

Oj, så det kan bli...

2009-10-18T20:45:00.003+02:00

...när man bara ska hälla ut vattnet ur en kvarglömd hink med nässelvatten...

En ovanlig men vanlig lördag

2009-10-17T15:09:00.002+02:00

Hej på er som hittat hit, fast jag så sällan uppdaterar! På mitt lilla räkneverk stod det nyss 169- inget att hoppa och skutta över förstås, men syftet med den är ju faktiskt bara att se om det är någon som läser, inte jaga nåt rekord eller så. Och det får mej att undra: vilka är ni? känner jag er? Det skulle kunna vara lite läskigt.... men jag väljer att se det som lite spännande. Lämna gärna en kommentar, och tack Mib, för att du gör det! Ska bättra mej hos dej, jag lovar... :)
En lite ensam lördag har jag. Det är inte särskilt ovanligt att jag är gubblös den här tiden på året, så han spenderar i princip alla sina lediga timmar i skogen (eller gubblös kanske är fel uttryckt. Detta är den första helgen på lääääänge som jag inte har 4 gubbar här...) Men att jag skulle bli barnlös hade jag inte riktigt räknat med. LillaT har varit på sleepover hos en av kompisarna, vilket hon tycker är jättekul. För oss är det toppen att hon har en familj till som hon är trygg hos, om det skulle hända nåt. Det är värt mycket att ha sådana kompisar, både för vuxna och barn. Men nu börjar jag vilja ha hem dem. Det är skönt att vara ensam ibland, men nu räcker det för mej! På veckorna har jag nog av det. Kanske jag börjar känna av att utbildningen lider mot sitt slut, och så smått börjar ställa in mej på att vara bland folk hela dagarna?
Så, undrar ni kanske, hur har jag spenderat min ensamma dag? Började med en sovmorgon, långsam frukost, lite stickning till kaffet, promenad i solen, dusch, dammsugning, tvätt och tumling. En gryta puttrar på spisen, blir älg idag (för ovanlighetens skull;) ), har kollat över examensarbetet lite.
Min skendräktiga och infekterade, men energiska lilla tik spenderar sin dag utomhus idag. Piggare och nyfiknare än hon varit senaste veckan! Hon har under sin konvalescens varit inne med mej, men de senaste dagarna har hon haft fullt sjå med att aktivera matte. Så pillrena hjälper, det kan jag konstatera. Skönt. Det är verkligen inte kul när djur är sjuka.
Funderar på om det är min tur att skaffa mej en hund nu. En som JAG vill ha. Har kollat in Dansk-svensk gårdshund. Det verkar vara en så pigg och alert ras, liten och behändlig, och lynnet verkar också passa oss. LillaT skulle kunna hantera den också, på annat sätt än våra stora hundar. Man får väl se....
Nu kommer det nån på bron... Äntligen!
Må så gott!

Hur tänker man?

2009-10-01T09:40:00.002+02:00

Hur i hela fridens dagar kan man komma på att man ska stämma en 11-åring? Jag bara undrar...

Men!

2009-09-28T13:53:00.003+02:00

Skrev nyss ett inlägg här, men det tog nog vägen nån annanstans... Straffet man får för att man inte uppdaterar ofta nog, kanske?
Det förra inlägget var rätt meningslöst. Försökte fundera över vad som gör just denna dag unik, kom fram till att det som borde stå här är att den första snön fallit idag, och att det känns som om proppen gått ur min skrivkramp inför examensarbetet. ( Och att jag lagt till en counter här på bloggen, vad nu det ska vara bra för. Men jag ville veta om jag kunde...) Hittills, vill säga. Man vet ju aldrig. Vad som helst kan egentligen hända. Ibland får man göra det ospännande spännande. Så jag återvänder nu till den delen av examensarbetet som jag tycker är mest ospännande, och försöker göra det spännande. Wish me luck!
Längtar efter Persson-konsert.
Må så gott!!

Skördemånad

2009-08-17T20:41:00.003+02:00

Mitt lilla växthus ska få skänka mej mycket glädje, har jag tänkt. Nu börjar det bli riktigt roligt, då man faktiskt kan börja skörda lite. Fast "börja" är inte riktigt sant. Vi har avnjutit två gurkor och en tomat tidigare i sommar. Så småningom kommer det bli mera tomater och gurka och om vi har tur även några squash. Det är första året jag har växthuset, och jag ser det som ett provår. Lite experimenterande får det allt vara innan man hittat de sorter man trivs med och pysslat färdigt med det ena och det andra, tex rätt dränering, lagom kärl, lagom vattenmängd mm. Men det är ju det som är roligt! Växthuset har fått en egen loggbok, eftersom mitt minne sviker mej nuförtiden. I den skriver jag upp de sorter jag haft, placering, tankar inför nästa år osv. Extra bra är det att jag nu kan titta i loggboken vilka blommor det EGENTLIGEN var jag lyckades så bra med förra året, vilka fröerna är som jag samlat osv.
Nästa odlingsår kan bara bli bättre!
Tänk att få ha ett större växthus, som ett uterum.... Då skulle jag ha en vinranka, blomgrupper och förstås en mindre sittgrupp med bord, så jag kunde sitta och mysa där med tända ljuslyktor och en kopp te när höstmörkret kryper på.... Kanske nån gång i framtiden- drömma kostar ingenting... Och tack och lov för det.
Må så gott!

....om nån undrar vad jag gjort sen sist...

2009-08-16T19:58:00.002+02:00

*lagt mej och tittat på tv istället för att läsa
*lagat massor med nyttig och god mat
*börjat jobba
*småfunderat över examensarbetet
*snart stickat klart den första Patons Kroy-sockan
*funderat över förberedelser inför den stundande jaktperioden
*plockat blåbär och hallon
*träffat några av körsystrarna på underbara Spunsen
*tyckt till om det ena och det andra till både den ena och den andra
*trivts i vårt nymålade vardagsrum

Det är väl ungefär, det...
Vad jag INTE tänker göra är att lista de saker jag BORDE ha gjort. Det leder ingenvart, åtminstone inte framåt. Så det ägnar jag ingen energi åt.
Har jag inte ett spännande liv, så säg? :)

Augusti

2009-08-02T12:28:00.004+02:00

Hej igen! Nu är det längesen jag bloggade. Sommarlovet börjar lida mot sitt slut. Jag har haft det jättebra, lata dagar, lagom stressiga dagar, trevliga dagar, mindre trevliga dagar i en lagom blandning. Lite som livet i allmänhet, alltså. Har egentligen inte saknat nånting -jo, kanske att jag inte varit på så många konserter som jag brukat.

Vi flög till Stockholm och hälsade på en släkting till Daniel och hennes familj i juni, en kort, het och intensiv helg fylld av upplevelser, intryck och roligheter. En fantastisk helg fick vi tack vare våra goa "hyresvärdar", som fick oss att känna oss som kungligheter, skjutsade med bil från punkt A till B, och som upplät sitt vackra hem åt oss. Vi hann med Aquarium, Junibacken, Gröna lund, gamla stan, Livrustkammaren och båttur till Fjäderholmarna på en weekend, men det var inte så stressigt som det låter, mycket tack vare att vi slapp planera själva. Tusen tack och kram till er! Dessutom lyckades vi klämma in en träff med M & A som vi inte träffat på jättelänge, vilket också var jättetrevligt.

Här hemma har vi hunnit med att måla om i vardagsrummet och införskaffa en ny bokhylla dit. Lite roligt att göra om... men mycket vill ha mer... Nya idéer och planer föds...

Så åkte vi med P & T och en av deras tjejer E på husvagnssemester. 10 nätter blev det och resan gick mot Kolmårdens djurpark. Vi är jättenöjda med upplevelsen där, och vi hade turen att se i princip alla djur de annonserar om. Vädret var sisådär, och när vi kom tillbaka till husvagnarna började vi läsa väderleksrapporterna i tidningarna för att se vad resan skulle fortsätta mot. Vi kom överens om Vimmerby, eftersom vädret skulle vara skapligt där i trakten. Om man är i Vimmerby kan man inte missa Astrid Lindgrens värld, http://www.alv.se/. Inte jag iallafall. Å, vilken upplevelse! Jag hade lika roligt som barnen...

En annan sak man inte bör missa om man är i krokarna kring Vimmerby är karamellkokeriet i Mariannelund, http://www.karamellkokeri.se/ . Mmmm.... Vilken fudge.... Vi letade också upp Katthult och Bullerbyn, där filmerna om Emil och barna i Bullerbyn har spelats in. Kul! I Bullerbyn, som egentligen heter Sevedstorp, hittade barnen ett ihåligt träd, som skulle undersökas. Lite shopping hann vi också med. Sammantaget hade vi en bra resa med trevligt sällskap, god mat och dryck och INGEN MYGG. Tack P, T & E för en mysig resa!

Jag tog med min mamma på Yran, eller hon tog med sig själv när jag skulle se Perssons Pack. Det var inte den bästa konserten jag sett med dem, inte rätt sättning och en lite loj Persson, men slutet av spelningen blev iallafall bra. Tycker Persson gör sig bäst på en trång klubbscen, om nån frågar mej. Men jag kan iallafall inte låta bli att åka och titta på dem när de är i krokarna. Det är som ett behov jag har. Jag träffade min kompis H och hennes pojkvän, som jag inte träffat på 4 år, över en middag innan Yran satte igång. Det var jättekul och jag hoppas vi kommer ha tätare kontakt framöver. Vi vandrade runt lite och såg lite på Florence Valentin, Sahara Hotnights, Sugarplum Fairy och Takida. Mamma och jag hade en mysig Yran-kväll, inte så ofta vi har så många timmar bara vi två tillsammans.

Så här i slutet av sommarlovet börjar vi så smått planera för arbetssamma dagar igen. Så smått- för än har vi några lediga dagar kvar som vi ska njuta av så gott vi kan! För min egen del börjar tankar att gro på det kommande examensarbetet jag ska skriva till hösten. Roligt och stimulerande att få fördjupa sig- men lite lätt ångest för det allt med sig. Det kommer att bli en fin höst med lagom mycket att se fram emot. Jag känner iallafall att batterierna är laddade, återstår att se hur man klarar pressen när vardagen sätter igång ;) Nu blir det pannkaka med egenkokad smultron/jordgubbssylt.

Må så gott!

Jo-ho-hoooådå!

2009-06-13T17:05:00.002+02:00

...det blev en regnig dag idag också. Jag valde att vara glad ändå idag. Mellan skurarna gjorde jag en kortare utflykt till växthuset, det var många blomster som gladdes åt att få större krukor och fräsch jord. Lite sommarfint ville jag ha, och nu är det bara att hoppas på att det inte blir minusgrader nån mer natt... Kände redan när jag vaknade att det skulle bli en bra dag idag. Ibland liksom känner man bara det. Utan ansträngning, liksom. Fast i allmänhet tror jag att man väljer hur man ska reagera på olika saker man är med om. Många dagar har jag svårt att ställa mej utanför mej själv och ta en kort funderare på hur jag ska reagera på saker- tror att trötthet kan vara en bov här. Det är nåt jag måste träna på- att inte använda reptilhjärnan och direkt låta mej styras av känslorna, utan liksom ta det lite piano så jag hinner välja.... Känns det igen månntro?

Har lite problem att sysselsätta tjejerna idag. Funderar på att åka och fiska en sväng... Det blir nog bra det. Med lite tur får vi se en björn, eftersom det verkar vara gott om dem här i krokarna. Blir det så kommer jag definitivt inte ge mej tid att välja nåt, om jag inte sitter i bilen. Nä, då låter jag nog känslorna styra...

Må så gott!

Den ensammaste dagen på året...

2009-06-12T20:23:00.005+02:00

Skolavslutning! Härliga känslor blandade med vemod. Känslan av att få träffa eleverna på morgonen, spända, förväntansfulla, finklädda.... Så promenaden ner till kyrkan, fanbärare, hela skolan på ett fint led, bilar som får stanna för HÄR KOMMER VI, trumslagare som möter upp och leder oss in i kyrkan. En fin samlingsstund med mycket sång och musik, leende föräldrar och andra släktingar. Smärre kaosartad samling av klassen utanför kyrkan, sommarkramar... Och så promenaden "hem" till skolan igen. Ensam eller i bästa fall i sällskap med kollegor. Det är den ensammaste dagen på året för en fröken. För mej känns det extra mycket de gånger jag vet att jag inte ska träffa de elever jag haft nästa år, och det har hänt mer än en skolavslutning att jag fällt en tår eller två. Jag unnar alla ungar ett härligt lov efter att de kämpat så tappert hela skolåret. Men ni ska veta att jag tänker på er även om det är sommarlov! Kram till alla som fått sommarlov idag, och till alla er som får sommarlov snart! (Och till er andra som råkar titta förbi här!)

kort och snabb...

2009-05-25T18:06:00.002+02:00

...uppdatering... tyvärr inga bilder ännu...

*dagens känsla: stress blandat med välmående, "orsakat" av mina underbara körkompisar. Längtan till ledighet-herregud vad jag ska sticka och läsa bara det jag INTE måste...

*dagens karamell: lillaT: Pappa, kan vi fara på fotbollen imorron, fast jag inte ska spela?
D: Kanske, för det ska bli regn imorron.
lillaT: Hörrudu, jag tror att du hittar på dina egna prognoser.

*dagens ord: förändringsagent.

*dagens frukt: Ingen. Fruktlöst.

*dagens "kan inte sitta still": Signed, sealed, delivered-Stevie Wonder.

*dagens överraskning: förvånad renägare på min trapp + vedklyvande gävleborgsbo på gräsmattan.

*dagens dikt: ingen, as always.

*dagens färg: brun.

Tänker lämna er med dessa korta rader, som jag inser kan leda till funderationer. Kanske förklarar senare om intresse finns....
That´s all for now. Hör en rapport som ropar...
Tjingeling å må så gott!

Storm!

2009-05-11T07:59:00.002+02:00

Hej!
Det stormar rejält! Dock inte inne, vilket man får vara tacksam för. Det är längesen jag skrev, och det är förstås omöjligt att redogöra för allt som skett sedan sist. I stora drag: förra veckan var jag i Umeå på min skola. Bodde denna gång hos gokompis S och hennes sambo, vilket var jättetrevligt. Avslutade veckan med att gå på Scharinska och se Perssons Pack. Magiskt var ordet. Så bra att jag saknar ord för det. Vill ha mera!!
Det var såklart skönt att komma hem efter att ha varit borta nästan en vecka. lillaT fick en ny cykel som skruvades ihop redan på lördag kväll och sedan dess har hon nära på suttit hela tiden på den! Själv hade jag införskaffat lite nya växter vilka jag placerade i växthuset. Nu är det bara att vänta på värmen! Kommer bilder så småningom...
Ska plugga lite innan jag åker ner på jobbet en sväng. Ska hämta lillaT och hennes kompis för de ska öva lite inför Småstjärnorna imorron, och ikväll är det äntligen kör igen. Det är verkligen trist att behöva missa körträningarna när man är i Umeå... Som tur är spelar Amicalola in lite åt mej så jag inte är helt lost. Tack vännen!
Återkommer senare i veckan med lite bilder...
Må så gott!

Tråktisdag

2009-04-28T11:15:00.002+02:00

Önskar jag hade nåt roligt att dela med mej av. Önskar jag kunde visa er lite fina bilder över hur härligt väder det är, mina blomstrande rabatter, ge lite härliga boktips, kanske inspirera er med ett härligt grillmiddagsrecept, dela min lättnad över att vara färdig med kursuppgiften.... Men. Sanningen är den att det regnar och är jättedimmigt ute. På de ställen som snön har tinat på är det plaskblött och de stackars knopparna som tittade upp har frusit ihjäl. Nån bra bok har jag inte läst (om jag inte ska nämna kurslitteraturen), har inte den blekaste aning om vad jag ska bjuda familjen på till middag och jag har inte fått svar på förfrågan om att få utföra undersökningen som ligger till grund för hela kursuppgiften. Dessutom har jag en mördande huvudvärk.
Jaja. Vi har alla så´na dagar! Det känns trögt, det vet vi alla som har dessa dagar, men vi kan vara trygga i att det blir bättring! Efter regn kommer sol! Det känns bra att veta. Så det är väl bara att resignera och liksom göra det bästa av situationen. Fånga även de tråkiga, tröga dagarna. För trots allt så är det så, att vet man inte hur det är att ha riktigt trist, så vet man inte hur det är riktigt roligt heller. Ett av livets mysterier!
Vi människor behöver saker att se framemot, små eller stora mål att uppnå. I det kan ligga en liten utmaning som sporrar. Varför inte använda en av tråkdagarna till att formulera dessa mål? Jag har några saker att se fram emot, och när jag tänker efter, så ligger alla inom en övergreppbar framtid vilket gör det lättare att uthärda denna tråktisdag.
Vecka 19 tillbringar jag på skolan i Umeå-alltid givande men jobbigt- och den här gången bor jag hos min gokompis S och hennes sambo. Det ska verkligen bli kul att få intensivumgås, det var längesen nu. Avslutar veckan med att gå på Scharinska och se mina hjältar Perssons Pack! Wiihoo!
Snart har vi körinternat, bor på hotell och sjunger hela helgen. Avslutar med konsert på söndagen. Det kommer, som alltid, att bli jättekul. Det är ett härligt gäng, tanterna i Bystämman Gospel! Så kommer jag att jobba två veckor innan det blir sommarlov, något jag också ser fram emot. Vad är en lärare utan elever? Helgen efter midsommar åker lilla familjen flyg till Stockholm en weekend för att turista och hälsa på våra supertrevliga stockholms-grannar. Det kommer att bli jättekul och det ser vi fram emot alla tre.
Så det finns en del att se fram emot, även om just denna tisdag i slutet av april har utvecklats till en tråktisdag! Och vem vet, den kanske kan ändra karaktär? Det är ju många timmar kvar ännu...
Må så gott!!

One of these days...

2009-04-22T13:11:00.002+02:00

Ok då. Jag gör väl ett försök då (Jonsy ;) ). Idag har jag VERKLIGEN en sån där dag med lååång startsträcka. Hur mycket jag än försöker, kan jag liksom inte hitta den röda tråden, den som jag tyckte mej ana igår... Det handlar förstås om skolan och uppgiften. Vi ska studera ett förändringsarbete och skriva en rapport. Låter inte hälften så spännande som det är! Mina frågeställningar leder mej in i departementspromemorior, nyhetsbrev, utbildningsministerns hemsida osv. Lite trassligt att hitta i den djungeln, men betydligt trassligare att hitta min egen röda tråd för det jag undersöker. Särskilt när det finns så mycket att reagera på. Igår var jag riktigt irriterad på vår käre Björklund, så till den milda grad att jag bara måste basunera ut över Facebook vad jag tycker om hans idéer. Idag är jag lite lugnare, basunerar ingenting men har samma åsikt ändå. Sådetså. Naturligtvis måste jag ju göra det som förväntas av mej i jobbet ändå, men åsikter är man ju som tur är beviljad att ha här i landet.
Nu har jag en härlig eftermiddag framför mej, sitter på mitt nyinrättade utekontor. Enkelt och bekvämt. Varmt och skönt. Våren är riktigt på gång, eftersom grannen har startat vedklyven. En ledsen stövare sitter och skriker ensam i sin hundgård nere i byn (stackar´n, kan man tycka, men alla med lite stövarvana vet ju att de är drama queens som liksom har en förmåga att överdriva sina sorger! Han har säkert bara varit ensam en liten stund). Det enda som stör mej är väl egentligen att jag inte har riktig struktur på mina egna tankar när det gäller rapporten ännu + att jag har lite problems att läsa på skärmen eftersom solen är så stark (och förstås flugorna som parar sej i solen på väggen-uäääck!).
Jag tänkte mej ha några intensiva timmar här på utekontoret innan det är dags att vara lite hemma-mamma: idag vankas det skinkstek (kanske lite rullader också) till middag. Jag gör ett försök. Men inget är som mammas skinkstek, så risken är nog att jag blir besviken över min kokkonst... Man gör så gott man kan!
Nä, nu är det dags att återvända till Björklund, rapporten och nystandet i mina egna tankar! Den som (har) lever får se hur det går!!
Må så gott!

½ back on track...

2009-04-16T15:49:00.002+02:00

Tjenixen. Jag är till hälften tillbaka på studiespåret (bättre än ingenting, resonerar jag). Det är inte lätt att begrava sig i studierna när man har lillaT hemma på påsklov. Förresten vill jag inte det heller, det gäller att ta vara på tiden man har tillsammans, men då hon gör "egna" saker, så smiter jag ner i universitetsgeggan en stund. Korta stunder blir det, men som sagt, bättre än ingenting! Varvade en webbaserad föreläsning med lite bloggläsning, och upptäckte då att jag blivit utmanad av gospelvännen Jonsy. Instruktionerna lyder:

Gör så här:
- Ta fram din mobil
- Bläddra igenom din inkorg för sms
- Stanna när du räknat till tio och skriv meningen i sms:et
- Gör likadant på varje fråga

Så ok, då. Här kommer resultatet:

1. Vad säger du alltid till din bästa kompis? Detsamma, jag hoppas att du får allt du önskar dig.
2. Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss? God jul!
3. Vilket sms blev du mest berörd av? Påminnelse! Ditt paket från Jotex finns hos ICA
4. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig? Hej Katarina, test om det fungerar.
5. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor? Glad påsk!
6. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom? Du är palten i mitt kaffe, flytt hit!
7. Vad vill du höra mest av allt? Grattis på födelsedagen B-)
8. Vad skulle du säga om du fick MVG i alla ämnen? Fästingbett.
9 Din romantiska replik? Nu har vi sörplat kaffe utan tanke på morgondagen.
10.Vad skulle du säga om du blev bestulen? Kafé Buflotjärn

Jo, så kan det gå! Här ser ni en som inte städar sin mobilinkorg alltför ofta (och inget annat heller, för den delen)! Det började bra tycker jag, men sedan blev det tokigare och tokigare... Utmaningen går vidare..... till Katarina och Mia!! (Naturligtvis frivilligt.) Kör hårt!!
Må så gott!!

Påskdagen 2009

2009-04-12T15:18:00.003+02:00

Ja, här sitter nu gnällspiken från före påsk med blossande kinder och konstaterar, fastän inte påskhelgen är slut ännu, att det blev en alldeles underbar helg. Jag borde ju ha förstått det, påsken förnekar sig aldrig, det vill gärna bli bra, som en äldre man sa en gång...

Sol, fiske, skoteråkning, grillning, godis, trevligt sällskap... Kan det bli bättre?

lillaT jublade över att ha fått en liten gädda på pimpelspöt: det har inte hänt tidigare. Mört, abborre, röding och öring är dock kända för denna storfiskare;) Själv har min mesta fångst bestått av fräknar, men en och annan abborre har det också blivit. Fast ärligt: jag är mera intresserad av fräknarna än abborrarna! Det bara måste ligga något i att solen är bra för oss. Batterierna är laddade!

Nu ska vi snart ut igen. Det blir besök i mammas och pappas stuga, påskdagsmiddag med smått och gott och grillad älgfilé som huvudrätt. Det blir inte dumt!

Må så gott, alla, och glöm inte att lämna en kommentar som avtryck efter er!!

//K

Onsdagonsdag...

2009-04-08T08:58:00.003+02:00

Hallojsan!
Dagarna bara går och går... Jag pluggar och pluggar... Inget spännande, alltså. Har de senaste dagarna varit sur över vädret, men igår bestämde jag mej för att det inte är nån mening med det. Det var sol en stund, när jag tog beslutet. Idag toksnöar det igen, så jag är beredd att ompröva beslutet. Vi får se. Som tur är surfade jag på en kul tävling hos http://www.jonsy.se/
Gå in dit och var med, vet jag!! Man kan vinna en fin-fin spikmatta! Hoppas jag vinner. Det ligger liksom för mej just nu att inte bara sura, utan också plåga mej lite... Skämt åsido, jag vet inte allt gott den gör, men den borde ju påverka cirkulationen positivt, tycker jag, om man bara står ut en stund. OM man bara står ut en stund. Annars kanske man kan använda den till nåt annat. Man kanske kan ha den som nagg när man bakar tunnbröd. Eller som vapen om man är ute och går en sen kväll och blir påhoppad. (Får man ta med en spikmatta på flyget?) Eller som isrivare, nu när vi verkar gå en ny istid till mötes. Jaja.

Jag pluggar på byn idag, ska hämta lillaT tidigt och uträtta lite påskärenden. Använder min mammas kontor som studierum, det går sådär, faktiskt. Nu ska vi snart dricka kaffe.
Må så gott, och glöm inte att titta in till jonsy och var med i tävlingen!!
(och idag är det 1 månad tills Perssons Pack spelar i Umeå...)

Uppdaterat:
Kände att jag måste skriva en sak. När man läser det jag skrev ovan, kan man kanske tro att jag är ironisk när jag skrev att jag hoppas att jag vinner spikmattan. Jag kan vara ironisk- ja, men det var jag inte!! Jag hoppas verkligen att jag vinner, för jag är supernyfiken på spikmattan. Så det så!
Så har jag surat lite till över vädret och föreslagit för min mamma att vi borde göra nåt i påsk, som vi aldrig brukar göra. Påsken spenderar vi ju vanligtvis ute på en sjö, från tidiga morgonen till sena kvällen. Pga "vädergudshelvetet", som Ulf kallar honom/det, så kommer det ju inte att bli möjligt. Så återstår bara att hitta på vad vi ska göra. Där slutade konversationen. Så har ni tips på vad påsk-ute-nördar kan göra när sjön blivit sörja, så skriv gärna en kommentar. Spela spel, lägga pussel går bort. Det är sånt vi gör på jul. :) Nåt annat kul, som gärna är billigt önskar vi!!

Lagomt göralös

2009-04-01T19:51:00.002+02:00

Hej!

Om man är lagomt göralös, kan man roa sig med liknande:

Jaja. Jag väntar på att få åka hem.... Det har varit bra dagar här i Umeå, men nu vill jag hem. Helst nyss.

Må så gott!

...andra människor...

2009-03-29T18:48:00.003+02:00

Oj, vad jag har försummat bloggen! Länge! Men nu (idag) är jag på gång igen. Tänkte bara dela med mej av lillaT:s tankar omkring mat. Ni som känner oss sedan länge vet att mat och måltider aldrig varit något lillaT intresserat sig för, om det inte går att köpa på godisaffären. I onsdags var det spagetti och köttfärssås till middag. lillaT tyckte att hon ätit klart, och normalt brukar jag inte tjata på henne, men nu tycker jag att det börjar bli dags att ta nutritionen to another level, så jag sa att jag tyckte att hon kunde äta lite mer köttfärs så kroppen skulle få lite mer proteiner. Men det tyckte inte hon, och hon sa: Men mamma, sedan jag var liten har jag ätit 400 kilo köttfärs! Ja, det känns kanske så när man har en älgjägare till far, och faktum är att vi faktiskt äter mycket älgkött. Många är de dagar jag varit tacksam för det, men jag får väl ändå ta till mej kritiken och försöka variera menyn lite...

Idag är det söndag, och älgkött på menyn (igen). Samma proteinprat i slutet av måltiden. Och i förbifarten funderade vi över om våra stockholmska sommarstugegrannar kommer denna vecka, eller om det var nästa vecka de kommer. Då undrar lillaT om de äter kött. Vi lyfter på ögonbrynen och svarar att det är klart de gör det. Varför undrar du det? lillaT sitter med gaffeln i munnen och säger : de är ju stockholmare. Så frågar vi vidare på ämnet. lillaT drar sig till minnes hur hon hört pappas kompis berätta om en gång för hemskt längesedan, när kompisens faster åkt till Stockholm iklädd en rävpäls hennes bröder sytt upp åt henne, av rävar de själva kanyfflat. Det var fin-fint. Så kom en stockholmare och spottade på henne, just för att hon bar päls. Så därför hade lillaT bestämt för sig att stockholmare inte äter kött. Så det så. Vi förklarade förstås hur det förhåller sig med den saken, och sedan bytte hon raskt ämne till något mystiskt, och förstås helt sant. En tomtenisse sprang förbi- hon tyckte hon såg nåt rött svischa förbi på gräsmattan, när pappa tittade på tv och mamma satt och pluggade. Och det ÄR faktiskt sant. Hm. Tror våra samtal om sanningen måste fortgå... Eller?
Kvällen fortsatte med handstående-träning i hallen (jag var inte inblandad) men sedan var det dags för en dusch, tyckte lillaT, eftersom det luktade blod i huvudet. Ja, jag undrar, jag...
Nä, nu ska jag packa lite. Umeå på tisdag, men hela morgondagen är jag ute och far vilket betyder att jag får packa ikväll.
Just ja!! Har precis konstaterat att Perssons Pack spelar i Umeå den 8 maj. Och då är vår nästa innevecka. Kan bara inte lämna sta´n när packet är där!! Blir nog kvar en natt till, då. Sällskap, någon??
Må så gott!

En mönster-helg...

2009-03-22T20:55:00.003+01:00

...har jag haft. Lördagen spenderades i Chatarinabacken. Hyfsat väder men backen var jätterolig! Lite hårdare än förra gången vi var där, vilket gjorde att det gick lite fortare. Med detta följer också att man använder andra benmuskler, som man inte vet att man har förrän dagen därpå, om ni förstår vad jag menar... En jättehärlig dag med trevligt sällskap, och flera bekanta ute i samma ärende som vi.

Idag (söndag) har vi hunnit med en fisketur såväl som uppskottande av en"grop" där jag ämnar spendera åtskilliga timmar innan snön smälter bort. Det är en slags gardering, för hur trist det än är, så kommer nog inte sjön vara farbar till påsk. Och påsken är en ute-helg, det är bara så.

MEN!! lillaT gick och vann "Småstjärnorna"! Hon föreställde sin idol Hannah Montana. När hon väl förstod att hon vunnit var hon förstås omåttligt stolt, men ändå rätt oförstående eftersom de andra artisterna var så bra. Det var en jättetrevlig tillställning, all ära åt ungdomarna som arrangerade! Publiken var vild men ändå städad, peppade artisterna till max och var bara toppen! Om ni inte sett Småstjärnorna, så är det ett tips: man går därifrån fylld av positivitet ( och det säger jag inte bara för att lillaT vann, för jag har faktiskt varit där vid tillfällen då hon inte ens tävlat!). Nu slutar jag kvällen med Beck-film och virkning.

Må så gott!

Tooooorsdaaaag....

2009-03-19T09:09:00.002+01:00

Hej en snabbis!!
Kikar bara in en liten stund, lite stressad och pressad just nu... Känner bara att jag måste uppdatera er angående snögubben. Jo, han är kvar. Men han har tappat huvudet. Förhållandevis ofarlig, alltså. (Kanske ännu läskigare med en HUVUDLÖS snögubbe som stjäl barn...). Dessutom har sparken åkt ifrån honom en bit..
Ikväll blir det stor show på Folkets hus. Det är en niondeklass som arrangerar "Småstjärnorna" och lillaT ska vara med. Storpirr på henne! Det ska bli spännande. Alla som var där på genrepet igår uppträdde med den äran. Jag tycker de är tuffa, jag!! Dessutom måste man bara beundra ungdomarna som anordnar sådana här arrangemang. Det är bara synd att det blir lite sent, eftersom "artisterna" ska upp på skolan imorron...
Sitter i soffan och har TV:n på. Det är inte klokt att det är vår i Skåne, snödroppar och krokusar blommar! Och i Torekov hade de satt potatis förra veckan! Här är det typ en meter snö och den FÅR bara inte försvinna före påsk! Då styper hela vårvintern!
Andra spännande saker på tv är just nu att programledarna i Nyhetsmorgon testar Wii Fit. Att se Steffo rocka rockring-obetalbart.... :)
Nä! Mot kontextanalysen!!
Må så gott!

Lita inte på en snögubbe...

2009-03-14T16:51:00.005+01:00

Hejsan! Började dagen med möte i bystugan, för imorgon bitti smäller det, bokstavligt talat. Startskottet på pimpeltävlingen går kl 11.00. Välkomna, alla! Det kommer bli en fiiiin dag!

Följande ska läsas med HUMOR!!

Efter promenad och lunch gick jag och lillaT ut på gården för att bygga en snölykta. Då hörde vi en svag röst som ropade: "Hjääälp!" Detta hör verkligen inte till vanligheterna hos oss. Jag har inte hört ett sådant desperat rop sedan den där mörka höstkvällen då jag trodde grannen ramlat och brutit benet nånstans i närheten av vår tomt. Det visade sig att han bara hade tappat bort sin hund... Jaja! I alla fall så tittade jag och lillaT oss omkring, och fick syn på en snögubbe som klättrat upp på vår snöhög! Där stod han och såg så ynklig ut, att vi måste gå dit för att höra varför han ropade på hjälp. "Jag var ute och provade stavgång och nu har jag kommit vilse," sa han. "Dessutom har jag fått något i ögat så jag ser inte vart jag ska gå. Och jag har tappat en tand" fortsatte han, och lillaT, snäll som hon är, erbjöd sig att hjälpa honom. Nån tandsköterska är hon ju inte (tror kanske att en nybakad sån kommer till oss imorgon, får höra med henne om hon kan ställa upp och hjälpa snögubben).

lillaT var så snäll att hon hjälpte snögubben med ögat, och det visade sig att det var ett skräp som måste tas ut. "Taaack!" sa snögubben. "Men hur ska jag ta mej ner härifrån egentligen?" lillaT berättade för honom att han inte skulle vara orolig, för ner kommer man alltid. Hon fann på råd och hämtade sin spark, som snögubben skulle kunna åka nerför snöhögen med. Han tvekade länge och väl, klippte med ögonlocken, kliade sig under mössan, klamrade sig krampaktigt fast vid sparken med sina spretiga fingrar, rättade till halsduken och.... Vi trodde faktiskt att han skulle åka iväg. Men icket. Vi kunde höra hans häftiga andhämtning och förstod att det var en stor anspänning bara att fundera på att åka nerför snöhögen. lillaT hejade på honom: "ÅK DÅ! ÅK DÅ!" Men inte. Snögubben blev stående kvar. lillaT fattade galoppen. "Han törs inte," viskade hon till mej. Snögubben stod fortfarande kvar, men så tändes ett ljus i hans ögon. "Skulle inte du kunna åka med mej ner?" sa han med ett snett leende. "Jovisst" svarade lillaT, utan att tänka på att mamma sagt att hon absolut inte får åka med nån som hon inte känner. Sedan gick allt väldigt snabbt. Med lillaT på sparken drog snögubben iväg nerför snöhögen, alltmedans han tjöt: "Äntligen har jag en kompis!! Heeej dååå!! lillaT vrålade: "Mamma! Han är gaaalen!! Mamma hjälp!"

Jag ropade åt henne att hoppa av, vilket hon gjorde, och det sista vi såg av snögubben var hans fladdrande halsduk som försvann uppför skogsvägen.

Ja, nära ögat var det, men som tur var gick allt bra den här gången. lillaT förstår att hon hade oturen att träffa en elak snögubbe, den enda som funnits i hela världshistorien. Jag förklarade att det finns en del vetenskapsmän som forskar på vissa tvivelaktiga material och med skiftande resultat, och kanske var snögubben en rymling från nåt olåst laboratorium nånstans. Hon verkade inte orolig efter detta, vilket ju är bra, eftersom jag ju vill att hon ska kunna fortsätta leka ute i snön under sin uppväxt. Vi gick in för att äta middag, och när jag senare gick ut för att tända snölyktan, såg jag honom stå på snöhögen igen... Stackar´n. Han har verkligen ingen kompis.

Nu går jag ut och tar en match med honom. Lyckas jag inte skrämma bort honom eller omvända honom till att bli snäll, så får jag lita till blidvädret som kommer till veckan.

Må så gott!

Vårvinterkänning och kompisbesök

2009-03-12T19:07:00.001+01:00

Hej hopp!
"Mästerfotografen" har varit framme igen, som synes... Ville bara visa att snön varit lite hårdhänt med den fina stallyktan jag fick för ett antal år sedan. Saknas glas lite här och där.
I morse vaknade jag full av energi- gulliga C kom och hälsade på. Vi tog en härlig promenad i solen. som jag hade beställt att hon skulle ta med sig, och hann precis in innan molnen kom tillbaka... Jag har haft en toppendag, vi hann surra bra mycket på de timmarna hon var här. Det gör vi om, tycker jag, supertrevligt att få prata till punkt! På måndagkvällarna då vi normalt ses är det ju körträning, och även om det ges tillfälle till prat då, så blir det liksom en annan sak att träffas hemma hos nån. Kalaskul!

Efter middagen blev det lite pluggande, OCH anmälan... lillaT ska ställa upp i Småstjärnorna på byn till veckan. Hon verkar inte vara ett dugg nervös. Hujeda-jedamej. Hon har väl inte begrepp till det. Det kommer att bli spännande! Roligt initiativ, tycker jag. Det är en skolklass som arrangerar och det brukar vara fullt i publiken och ett stort antal "artister" som vill ställa upp. Det är ett sätt för klassen att skramla ihop lite pengar till sin klassresa, och jag råkar veta att just den här klassen tänker sig utomlands... Bra jobbat!

Morgondagen bjuder på bak, plugg, by-resa, lite datasupport och fredagsmys förstås. Händer nåt av värde lovar jag att skriva om det, men risken finns att det bara blir "en vanlig dag på jobbet"... Och det är inte att förringa, det!

Må så gott!

Hej igen... Ska bara kolla om jag lyckats ställa klockan...

Anmodan!

2009-03-10T09:00:00.000+01:00

Hörru! Ja, just du! Du är ju här och läser!! Du är hjärtligt välkommen, och jag skulle bli jätteglad om du skrev en rad, så jag vet att du har läst! Ja, jag vet att du är här för det har du sagt, så skriv en rad! Behövs inga romaner, men lite kul är det att veta vem du är!! :)

Idag är det tisdag. Känner mig lite seg efter körträningen igår, det blir sent innan jag är hemma och har svårt att varva ner och gå och lägga mej på en gång. Hittar på allt möjligt då. Trist bara att jag måste smyga lite, eftersom övriga bosatta i huset ligger och sover. Men igårkväll skuttade jag till min virkning, så det lär inte ha stört nån (hur skulle det låta? Tänk dej, "att virka högljutt" . Mmm.)
Backar tillbaka till söndag. I och jag for i ruskigt snöoväder till stan för sushi och konsert med Sofia Karlsson. Förväntningarna var på topp! Jag tycker att de infriades. Jag ville liksom inte gå därifrån, tror att en del av er känner igen känslan, det var så bra så jag ville inte att det skulle ta slut. Ca tre timmar (med paus iofs) av ren meditation i Östersunds vackra Gamla teater. Sofia har en förmåga att bära fram visorna så att de träffar helt rätt och får en ny innebörd än när man hör dem på skiva. Måste också berätta för er lite om de musiker Sofia hade med sig också. Ett otroligt musikaliskt gäng som svängde sig mellan olika instrument hur lätt som helst. Det är något speciellt med folkmusik; spelemännen har nån sorts kontakt mellan varandra som blir tydlig för oss i publiken. Svårt att förklara vad jag menar. Men jag blir så glad av det och gillar det verkligen! Vägen hem var om möjligt mycket snöigare, men kändes kortare än ditvägen, tack vare att jag hade en så härlig eftermiddag/kväll. Alltid kul att umgås med I!
Igår var en pluggdag på riktigt, vilket jag förnimmer med hela min lekamen att detta INTE kommer att bli. Jag vet inte, ibland har jag liksom så lång startsträcka... You know what I mean...
Nu ska jag ringa och "störa" min mamma på jobbet.
Må så gott!

Ny studieteknik, goda nyheter och barnsanningar...

2009-03-06T19:37:00.000+01:00

Tjenis! De senaste två dagarna har inte varit speciellt spännande. Jag har fyllt dem med kvalitetsutveckling och krishantering. Det förstnämnda lockade inte hälften så mycket som det senare, men det ingår och är en rätt stor del i min kommande yrkesroll. Det blir säkert mer spännande i riktiga livet än vad det är att läsa om forskning som pågått i fem år i ämnet. Plöjde iallafall igenom rapporten- diagonalade, som umeåfröken kallar det, men det tog ändå hela dagen, med avbrott för lillaT-tid, mat osv. Och det var ruskigt skönt när det var gjort. Men något säger mej att jag kommer att behöva återvända till den...

Imorse kom jag på ett nytt studiegrepp. Boken som stod i tur att få läsas handlar om krishantering, intressant så det förslår. Motivationen var så god som den kan vara halv 8 på morgonen, och jag tog ett snabbt beslut om att läsa i sängen. Detta är ett big no-no, jag har nämligen bestämt att i sängen ska jag bara lustläsa. Det gör liksom inget om man skulle råka somna när man läser nåt man inte måste läsa för skolan. För säkerhets skull drog jag upp rullgardinen. Det hela funkade toppenbra! Kommer göra det igen... På eftermiddagen, då vi hämtat posten (jo, vi får morgontidning och post mitt på dagen här ute i obygden. Man får vara glad så länge den kommer samma dag, för så är det inte i alla andra byar i kommunen...) gick vi in till lillaT:s farmor och fikade. Satt och surrade, bläddrade lite i tidningen... Och fick syn på en liten notis där jag kunde läsa att Perssons Pack är klara för Storsjöyran!! Halleluja!! Halleluja!! Inte ens vilda hästar kan stoppa mej från att åka dit! D föreslog att vi kunde dra sticka om vem av oss som skulle åka. Jo, tjenare. Som tur var skojade han bara.

Sist de spelade på Yran åkte brorsan och jag dit, som en försenad 30-årspresent till mej (ni fattar att det var ett tag sedan). Känner mej lite ensam om att vara såhär tokig i packet, finns det flera, så hör gärna av er! Även då, när jag såg dem sist, kände jag mig lite solokvist. Stackars brorsan tyckte nog att det var pinsamt att ens vistas i närheten av scenen, det är inte hans musiksmak alls, och han gillade nog inte att se mej "digga loss". Men det är nåt särskilt!! Ungdomen i mej vaknar när jag hör Persson! Ja, jag vet, de tiderna borde vara förbi, men det är faktiskt så att jag har en autograf som Persson skrev till mej på kylskåpet. Fel efternamn på mej, ingen koll på dubbelteckningen, skrivet på ett knövligt reklampapper från kommunen, men ändå. En autograf till mej. Vill inte bli av med den för allt smör i Småland!

Så! Är det nån som ska med på Yran, så hör av er! :)

lillaT och jag gjorde pizza till middag. Det blev jättegott, och jag frågade på skoj om hon trodde att jag skulle kunna få anställning på nån av de lokala pizzerierna. Då suckade hon och sa:

-Mamma, du är lärare, håller på att utbilda dej till Specialpedagog, vill kunna göra bakelser och nu ska du baka pizza....

Jag svarade:

-Ja, men det är väl inget fel med att ha planer och önskningar. Allt behöver ju inte vara sant, utan bara nåt man skulle vilja.

-Ja, men du har ju inte så lång tid på dej.

-Hur menar du då?!!

- Du är ju gammal. Du får vara lärare en dag, specialpedagog en dag, bagare en dag och pizzabagare en dag.

Min lilla realist. Sanningen kan göra ont. Fast nån åldersnoja har jag inte, snarare ont om tid att göra allt jag skulle vilja... Men jag är ICKET gammal. Snart medelålders, det kan jag köpa. Men inte gammal. Så det så. Gammal låter som "uttjänt" och jag inbillar mej att alla människor har nåt att ge oavsett ålder. Skor blir gamla men inte människor, iallafall inte på samma sätt. Så lyder Kattis ord.

Må så gott!

Sportlovet

2009-03-04T20:33:00.000+01:00

Ja, det är sportlov. För alla elever men inte för studenter. Igår följde lillaT med farmor med familj till Chatarinabacken för slalomåkning. Jag stannade hemma och läste om kvalitetsutveckling, jag. Det var ändå inget vidare väder. Här, ska tilläggas. I slalombacken hade det varit strålande sol och lillaT kom hem med blossande kinder. Härligt för dem. På kvällen besökte jag Folkets hus för att lyssna på Margareta Winbergs berättelse om sitt liv som ambassadör i Brasilien. Intressant, men har man bläddrat i boken, så blev det inte så spännande. Tyvärr hade hon inga bilder att visa eftersom hennes dator kraschat. Katastrof, tänker jag, men människan måste väl ha en back up? Väl hemkommen bestämdes det att ännu en resa till Chatarinabacken skulle gå av stapeln, nästa dag, alltså idag. lillaT tog sovmorgon och jag hann både fixa matsäck och plugga lite innan vi for. Vis av gårdagen smorde jag in ansiktet på lillaT med solskyddsfaktor 25, och naturligtvis visade sig inte solen på hela dagen... Men vi hade en härlig dag tillsammans med lillaT:s kompisar N&N med mor och far! Pizzamiddag, besök av lillaT:s mormor och morfar + lille Viggo, lite plugg, lite blogg, lite TV, där har ni min kväll.
Det finns en del jag skulle kunna tycka till om, blogga om, kritisera, lyfta till skyarna, men... inte ikväll. Var sak har sin tid, och det är inte nu. Ser nu fram emot söndag, då I och jag åker till stan för lite sushi (förhoppningsvis) och Sofia Karlsson. Blir supermysigt.
Inga planer förutom plugg imorgon! lillaT behöver en vilodag- men lite skoj ska vi nog kunna hitta på även på hemmaplan.
Må så gott!

Småslalom

2009-02-28T19:40:00.000+01:00

Årets första åk nerför!! Småslalom var ordet. Det finns en utomordentlig nybörjarbacke i närheten av där vi bor som är perfekt för barnen som håller på att lära sig. Och, för all del, den är superbra också för vuxna som en gång kunde åka, men som med åren, extrakilon och den försiktighet/rädsla som kan infinna sig när personen i fråga utvecklat en form av realism. Så där har vi tillbringat dagen i vårsolen. Och vem kan låta bli att åka när man får se skylten:

Ja, backen heter Chatarinabacken. Men den är inte döpt efter mej, det är en sak som är säker. Lägg märke till att backen ligger vid vägs ände. Det är Jämtland, det! För nåt år sedan gick en tv-serie som hette Pistvakt, och jag kan inte låta bli att få associationer till det. Jag har aldrig sett några excentriska bröder med Ockelbo 300, jag har heller inte hört nån rädsla för bjärv, men iallafall. Det finns en dragbana. Det finns en bodega i vilken man fikar gott och träffar föreståndarinnan. Stället är superpopulärt i familjen. Hoppas att det alltid får finnas kvar i den form det är nu-sådär svenskt "lagom", precis vad man behöver! I love it!
LillaT hade ett kompisgäng på plats, och otaliga är de åk de genomförde. Denna bild togs i slutet av dagen, tycker att man kan urskilja en viss trötthet om man bortser från att hon har solen i ögonen. Nu kollar vi på Melodifestivalen, käkar godis och bara känner den där härliga mattheten som infinner sig efter en dag ute i vårsolen! Tyvärr börjar jag redan känna en viss strävhet i vaderna. Efter första åket frågade jag mig om jag verkligen använt benen överhuvudtaget sedan den här tiden i fjol... Får se om jag kliver upp ur sängen imorgon, kanske inte har nån lust med det...
Må så gott!

Äntligen hemma!

2009-02-27T20:02:00.000+01:00

Ååå, så skönt! Inte för att jag direkt har lidit denna vecka då jag varit i Umeå, men ändå. Ni vet känslan. Det har varit en lagom pressad vecka, kursavslut och nystart på jättekursen, 22,5 hp, och alltså resten av terminen. Det är dessutom första resan till Umeå som jag lyckats komma hem utan p-bot. Så man kan kanske säga att jag faktiskt tjänat pengar! Har åkt buss till och från universitetet, och de flesta dagarna har jag hamnat rätt, så det får man väl också vara tacksam för. Träffat gokompis S, varit på bio, ätit god mat med delar av gamla studiegruppen... Summa summarium en bra vecka. Men ååå, vad skönt det är att komma hem! Blev bjuden på middag, städat och fint hemma, veckohandlat och klart... Ikväll blir en myskväll med lillaT.
Må så gott!!

Lördagskul!

2009-02-21T17:19:00.000+01:00

...skrev hon ironiskt... Har inte hänt mycket alls, här. "Så gick ännu en dag till lättja och liknöjdhet" sa en tant en gång. Det var kanske hennes epos över ålderdomen. Jag jobbade nio somrar inom åldringsvården, en erfarenhet jag inte vill vara utan. Så en kväll när jag lagt ovan nämnda tant, precis innan jag släckte lampan så sa hon det. Ett uttryck för att bli gammal, inte längre "behövd", och med ett mått av "jag har gjort mitt". Lite skrämmande, det där. Jag vill inte summera dagarna på det sättet när jag blir gammal, ska försöka komma ihåg det!

Nä, sååå lat har jag faktiskt inte varit. Har tvättat lite kläder och förberett lite för veckan som kommer, ska till Umeå då igen. Efter frukost fick vi för oss att ta skidorna och åka ner på sjön. Vi har bytlånat en hund med mor och far, de tog en liten av oss och vi fick låna en stor, detta beroende på att de varit på husvagnstur. Jo, de har en jättevagn, men det är smidigare med en 9-kilosvovve jämfört med en 40-kilos på resande fot. Så denne enorme jämthund, med skalle som en storsten, ben kraftiga som fullgoda björkvedklabbar och lynne som den störste fjant har bott hos oss sedan i onsdags. Viggo heter han och är mors och fars bebis. Han är helt otroligt snäll, men feg. Våra hundar har ett eget litet hus med värme (och golvvärme och klinkersgolv!! Det har inte ens vi inne i vårt badrum!!), och för att kunna gå ut i själva hundgården, måste hundarna liksom knuffa upp en lucka i väggen. Men det vågar inte Viggo. Du, om han ville skulle han kunna rusa rakt fram och få med sig hela väggen, men inte. Han törs inte. Så man får stå inne i hundhuset och lyfta upp luckan, så att han kan gå ut. Lord. Nåväl, D har tagit på sig utmaningen att åka skidor med vår Stella och denne Viggo och har gjort ett fint skidspår på sjön. lillaT och jag hängde på så gott vi kunde, men det gick undan så fort för dem, så vi höll oss kring sjökanten och åkte skidor i backen ner till sjön istället. Det blev en rätt kort tur, för det var svinkallt pga att det blåste. Jag brukar ju inte vara rädd för kyla, men idag var det ingen höjdare... Vi fixade lunch-middag, och sedan bakade vi Klickar. Jag vågar säga att jag har norra Sveriges bästa recept på dessa underbara vaniljbullar, som ska avnjutas nybakade, avsvalnade med ett stort glas mjölk! Kvällen kommer förmodligen att spenderas hos mor och far, för lille Viggo vill fara hem, sa mor fast hon inte träffat honom. Ja, hon kanske inte sa det på klarspråk, men så väl känner jag min mor så jag förstår vad hon menar när hon säger: "Om ni kommer ner ikväll..." Så det är klart att han ska få komma hem, lillpöjken! Det ska bli kul att höra vad de varit med om på sin lilla tur.

Friday night´s gonna be allright...

2009-02-20T19:39:00.000+01:00

Hej. Nu är det fredag igen. Känner att jag försummar bloggen. Sorry (till vem?). Nästa vecka har vi innevecka i Umeå, och fastän jag har dagarna fulla (ja, de flesta iallafall), så lyckas det alltid koncentreras en massa uppgifter till strax innan man ska upp. Med det följer en massa stress som jag inte behöver just nu, men jag vet ju att det alltid ordnar sig! Det har varit rätt bra dagar sedan jag uppdaterade sist, kallt är det fortfarande och det har kommit en massa snö. Bilden är tagen samma dag som de förra vinterbilderna, så det är faktiskt ännu mera nu. Känns som vintrarna när jag var liten! Myys! Idag har jag och lillaT besökt hälsocentralen med bra resultat. Inget allvarligt, och det kommer att ordna sig, men det är lite roligt med barnatankar. Det kan bli så dramatiskt- men lillaT har humor och kan hantera även otrevliga saker bra. Tur det, för hennes mamma får spela en roll för att klara när något är på tok med henne... Typiskt mamma-beteende skulle jag tro!

Igår kväll fick jag äntligen hem Perssons Packs nya skiva: Öster om heden. Som jag har längtat! Som jag har lyssnat! Äntligen!! Funderar om jag är ensam i Jämtland som gillar Perssons Pack? Ja, jo, det var ju ett tag sedan de var på tapeten så där riktigt, men jag har aldrig riktigt kunnat släppa taget... Har en liten historia som involverar mej själv och Per Persson, men den kanske kommer så småningom....

Annars inget nytt under solen! Nu ska jag ägna resten av kvällen åt att lyssna på en livekonsert med Persson, slöstudera Carl-Jan Grankvists handleder (underbart! lillaT får aldrig till hans namn utan kallar honom Carl-Gran Jankvist, förlåt käre CARL-JAN om du mot förmodan skulle titta förbi här! Jag försöker ta mitt föräldraansvar här, men det är svårt för henne... Du förstår säkert...) i dansens virvlar, lämna studieförsäkran till CSN, käka lite godis och sticka lite. För jag tänker ICKET göra den resterande skoluppgiften ikväll!

Må så gott!

Jag ser helt normal ut....

2009-02-16T19:28:00.000+01:00

... i halsen. Det har en Öron-näsa-hals-doktor berättat för mej idag, efter att ha klämt, dragit, pressat, speglat, lyst genom munnen, lyst genom näsan med en maskliknande kabel, allt medans jag suttit duktigt avslappnad, kväljandes... Inte helt roligt blogginlägg, kanske, men tro mej, det är betydligt roligare att blogga om det än vara med om det live. Tur att man inte var nervös och stressad över det hela. Så nu vet ni det! Att jag ser normal ut åtminstone i halsen! Känns bra att det åtminstone är ett ställe på kroppen som liksom fått godkänt. Men inte mer än godkänt. En psykologisk doktor kanske skulle ha berömt mej lite. Skulle vara kul att höra att man har en fin hals. Varken mer eller mindre. Det får mej att fundera över normalitetsbegreppet. Under de senaste månaderna har det varit aktuell i och med utbildningen jag går. Vad är det egentligen som är normalt? Det som de flesta känner igen sig i, kanske nån svarar. Men vem har ställt upp normen?

Ni fattar att det här inte gäller halsar, eller hur? Det gäller så otroligt mycket mer! Gränsen är hårfin mellan genier och galningar, brukar det heta. I ett sammanhang kan ett beteende vara helt ok medans det är helt fel i ett annat. Vem ställer normen?

Det är nåt att fundera över, tycker jag!

Tog en bild på min helt normala tulpanbukett. Faktiskt så är det alltid nån tulpan som utvecklas åt ett helt annat håll än de andra. Sticker iväg, liksom. Önskar att det fanns fler som stack iväg ibland! Må så gott!

Slöa söndagen... som stöp...

2009-02-15T19:25:00.000+01:00

Foto: http://www.fotoakuten.se/

Sitter så här på söndag kväll och filiderar över vad jag egentligen gjort sedan jag skrev här sist. I fredags pluggade jag på förmiddagen, tog en hund på promenad, åkte på byn och uträttade ärenden och hämtade T. (Låter som "En kos dagbok"-läs den om du inte har gjort det!). Lördagen, Alla hjärtans dag som man kan TYCKA en massa om, blev en angenäm dag! Lilla T klev upp tidigt för att iordningställa frukost till sina föräldrar. Den bestod av fil, havrefras och ett geléhjärta på tallrikskanten, serverat på sängkanten. Välsignade unge! Såå go! Tyvärr klampade kissnödiga mamman upp och förstörde hela överraskningen, men med löfte att jag skulle krypa till kojs igen och låtsas att jag inget sett, så gick det bra. Vi bakade en fin hjärtekaka innan Lilla T ringde en kompis som vi åkte och hämtade, och efter en härlig skidtur var det dags att gå in och smaka på kakan. Senare kom kompisens mamma, C, och vi fick äran att bjuda på middag. Jättetrevligt, eftersom det var så längesen vi pratade. Missade festivalens fyra första bidrag, såg de senare men utan engagemang. Vad är det som händer med mej??! Vet inte ens idag vilka som gick vidare eller inte. Och bryr mej inte så mycket heller... Så blev det söndag. Drömde en massa konstigheter i natt, kanske ett uttryck för den stress jag känner? Om inte jag hade nån press förra veckan, så kan den infinna sig den kommande...

Fast jag vet ju att jag jobbar bäst då... Har suttit i princip hela dagen med datorn i knät, söker information för att kunna skriva en rapport som jag inte vet vad den ska innehålla. Hm. Tankeprocessen är i full gång. Problemet är att minst halva dagen försvinner imorgon eftersom jag ska till stan. Och det måste jag. Skriver mer om det nån dag framöver. Men en promenad i solen hann jag med! Balsam!

Resten av kvällen ska jag spendera framför TV:n har jag tänkt. Gissar att det blir lite mer plugg, men VILL också sticka lite på min sjal. På bordet står nu en varm macka och en kopp Jordemors goda te. Ska ägna det lite uppmärkssamhet nu. Ja, det var det som händer i mitt ofantligt spännande liv just nu!

Må så gott!

..... och asken med geléhjärtan? Hunden gick förbi den och gjorde en lååång slickelick tvärs över alltihop..... så var det med det godiset.....

Hur, hur, HUR kommer man igång?

2009-02-12T09:01:00.000+01:00

Hej. Idag är jag trög. TRÖG (läs: på skånska) TRÖUV (läs: på jamska) Det ligger ett lock över mina smarta tankar. För de finns där lååångt inne nånstans, jag vet det för jag träffade på dem igår när jag inte hade tillgång till dator. Och sen sprang de och gömde sig nånstans. Uppgiften den här veckan är att läsa två böcker, skriva ett spörsmål som studiegruppen ska besvara, och besvara ett inlägg från minst en av studiekamraterna. Dessutom ska det skrivas en rapport, deadline om en vecka. Men det går liksom inte.

Det fanns en tid då jag jobbade bäst under press. Det var inte hälsosamt för mej, vilket till slut yttrade sig i en sjukskrivning. Jag hade tur som klarade mej såpass bra som jag gjorde. Många jag känner har det tagit år för, innan de börjar likna sig själva igen. Alltså stress och press- hur lär man sig egentligen vilken nivå som är "lagom"? Det är ju inte särskilt produktivt att ha tid på sig heller, bevisligen. När jag MÅSTE, så gör jag hur bra som helst. Men när jag har tiden på min sida, verkar det inte bli nåt. Kanske saknas ett visst mått av utmaning? Den som (har) lever får se hur det går idag... Hmm...

Uppdaterat:
Gjort 2 uppgifter med ackompanjemang från TV:n. Har lyssnat in att en porrkung vill skänka pengar till Stadsmissionen, men eftersom han tjänat pengar på oetiska saker, säger de nej tack! Pengarna skulle räcka till 16 lägenheter. Vafalls!! Säg ja istället!! Jag är den förste att protestera mot utnyttjande av människor som jag tycker att porr representerar, men vad jag har förstått så har inte syftet med porrkungens intjänande av pengarna varit att skänka till välgörenhet? "Jag har valt att spela in den här porrfilmen för att pengarna ska gå till fattiga". Nä, förmodligen har porrkungen kommit på bättre tankar, och det är väl vackert? Ta emot pengarna innan han ångrar sig! Och hoppas att han lägger ner sin produktion och ägnar ännu mera energi till välgörande ändamål!
En annan sak jag morrar åt är att Sverige hellre tar emot flyktingar som är högutbildade ingenjörer än människor som upplevt trauman i sina hemländer. So much for humanity... Morr...
Nu ska jag äta lunch och sedan ta en hund och promenera i solen! Det är så fiiint ute!
Må så gott!!

Vårvinterns första dag?

2009-02-10T21:06:00.000+01:00

Ja, ni vet hur det känns att bli väckt... Onödigt liksom, när man har chansen att lägga upp dagen som man vill, småsur och seg efter förkylningen... Tänk om jag vägrat kliva upp! Denna syn mötte mej när jag likt en riktig hemmamamma vinkade av familjen i morse. Jag kunde bara inte gå och lägga mej igen, var bara tvungen att hoppa i kläderna och ut på promenad. (Call me crazy if you want to...) Tog med kameran... Det var -10 grader, helt vindstilla och inte ett ljud hördes förutom mina fotsteg i den knarrande snön. Det var som om hela naturen höll andan efter det totala snökaoset som varit i helgen (eller så var det ett uttryck för att naturen kvävts under snötäcket... Jaja! Jag försöker i allafall :) Lite gulligull kan man tycka, men i nån sång sjungs det om "snöskägg". Det måste väl vara som på nästa bild, det, kan man tänka. Stackars lilla tall, livet blir aldrig som förut för dej!

Vårvintern är verkligen min tid. Min terapi-tid då jag laddar batterierna. Det är då jag vaknar på morgnarna och mer än gärna drar upp rullgardinen, förväntansfull inför dagens väder. Lite sol och jag är igång! Släpar upp familjen, snabb frukost, ev ringer sällskap och sen ut på sjön med skotern. Letar upp ett bra ställe att häcka på under dagen, gärna i lä och med ett bra ställe att elda på. Borrar hål i isen, slänger mej ner på ett renskinn, i med pirken och där sitter jag och lapar sol tills jag blir hungrig (med avbrott för assistans till T, förstås). Avnjuter matsäcken i trevligt sällskap. Dricker kaffe kokat över öppen eld. Solen är så varm att man utan problem sitter utan vantar, även om man är blöt om händerna efter att ha fått nån liten firre. Det är livet på en pinne, det, som de skulle ha sagt i nån gammal svart-vit film... Att solen är så varm att man till och med tar av jackan sker normalt inte förrän tidigast i slutet av mars, men nu i februari kan man börja känna varma strålar från solen. Det jag slås av varje år är att helt plötsligt blir det så ljust. Solen känns så stark så att det är som om någon slagit till mej över ögonen. Väcker upp mej, liksom. Och tidigt på morgonen är det som tydligast att solen jagar bort mörkret, ger allt ett knepigt men vackert ljus som inte riktigt låter sig fångas på bild. Jag önskar att jag kunde fotografera, och att jag hade en BRA kamera! Får sätta upp en fotokurs på listan över "att göra innan jag dör". När jag kommit hem till huset igen förevigade jag T:s lekstuga, vilken det nog kommer att dröja ett tag innan hon kan komma fram till utan att bada i lössnö. Även mitt lilla äppelträd, vilket jag för övrigt fick av en klass jag lämnade för ett antal år sedan-fin present, va´?, fastnade på bild.

Jag har haft en kanondag! Tänk om alla dagar kunde starta så här... Men det fina i kråksången är att det bara är början på vårvintern, vår femte årstid, och jag kommer att utnyttja den så maximalt jag bara kan, eftersom jag ju är hemma och pluggar! Känns bra!

Må så gott (det gör jag!)

Måndag!

2009-02-09T20:55:00.000+01:00

Idag är det måndag! Hela dagen! Vaknade strax innan familjen åkte, tyvärr lyckades jag inte dra mej ur sängen förrän strax före 8 och det skyller jag på förkylningen. Bara. (Kanske Beck har med det hela att göra också?) Efter frukost tog jag en tupplur på soffan. Tyckte det var dags för det då. OCH EFTER DEN ÅTERUPPSTOD JAG. Kände livet i mej igen. Yes! Bacill undanträngd! Fylld av nytt självförtroende, kraft och studiemotivation slängde jag mej över "Dyslexia and inclusion". Ja, jag ljuger om jag säger att det har varit min mest effektiva dag, men lite halvfart kan jag väl kosta på mej när jag känt mej som en död sill hela helgen? Jag menar, jordbävningar har efterskalv, så baciller måste väl också ha nån form av efterverkan? Känner mej nöjd! Dessutom har jag haft kontakt med supermysiga specialpedagogen, får låna böcker av henne till lilla rapporten. TACK! It might save me...
Hade lunchsällskap, brorsan kom förbi på sin väg från skogen till byn. Passade på att glida in hos mej och luncha. Trevligt tycker jag! Har så smått börjat tröttna lite på att jag lägger upp dagarna som jag vill, söker äventyr på byn för att få se folk. Ja, faktiskt! I morgon ska jag ner för att hämta böcker...
Resten av kvällen ska jag tillbringa framför TV:n- inget planerat, men det kan bli lite mera handarbete då. Ska VERKLIGEN försöka komma i säng ikväll... Behöver ta en promenad i snön innan resan går mot byn. Snön har formligen vräkt ner i helgen, tror vi fått 40 cm sedan i fredags. Kanske blir det några bilder också...
Må så gott!!

Lördag igen

2009-02-07T17:03:00.000+01:00

Ja, så har man haft sovmorgon! Tyvärr har inte bacillen släppt sitt grepp om mej, snarare avancerat men kroppen svarar med feber!! Beware fula bacill!! Jag har inte haft feber sen kriget, det behövs sällan, så febern är AGGRESSIV! Som en följd av detta har jag naturligtvis inte gjort många knop idag, men det fina i kråksången är att jag faktiskt gått från "väääs" till "morr", vilket ju är ett steg i rätt riktning. Som sagt: Beware fula bacill!! Foto: http://www.fotoakuten.se/

I övrigt blir jag inte klok på vädret. Jag steg upp i morse med ambitionen att gå åtminstone en kort promenad, men togs ur villfarelsen när jag kände bacillen och tur var väl det. -22 grader och toksnö-stämmer liksom inte för mej... Borde vara mildare om det absolut måste komma snö... Annars älskar jag kyla! Nånting drar i mig då, det är något magiskt med knarret under skorna och luften som är så klar att det gör ont i luftrören... (call me crazy if you want to!) Så, det blev ytterligare en dag i soffan, under filten men med röst idag! Nu inväntar vi, eller jag, Melodifestivalen, vilket i mitt tycke har blivit ett långdraget spektakel. Jo, jag älskar musik och kan inte få för mycket av det, men VEM har tålamod i så många lördagar?? Lite av kalas-stämningen försvinner med alla deltävlingar, tycker jag. Fast det är klart, man kan ju vända på det och se det som om det blir flera kalas istället. Jaja. Får se hur jag gör... Ja, det var väl typ allt för idag, mer spännande än så blir det inte....

Må så gott!!

Premiär!

2009-02-06T22:00:00.000+01:00

Nu har jag äntligen bestämt mej. I månader och åter månader har jag varit sugen, och alltid dragits tillbaka av tankar som: Nämen det är väl ingen idé! Varför i hela friden?? I vems intresse kan det vara att läsa om DEJ? Men, mina vänner-om ni finns därute och kommer förbi här, så ska ni veta att nu har jag bestämt mej. (Uppenbarligen) Och det jag bestämt mej för är att jag gör det, jag skapar en blogg, och faktiskt, så bryr jag mej inte ett dugg om det är noll eller tio personer som läser den! Men vad ska man skriva...
Skriva är i stort sett den enda kommunikation jag kan ägna mej åt just nu. Detta beror på att jag drabbats av nån elak bacill som i det närmaste dödat min röst. Tråkigt. Det är mera regel än undantag i förkylningstider för min del, men det blir inte roligare för det... Det är vid dessa tillfällen som jag inser att jag inte ens är tyst när jag är helt ensam på dagarna. Alltid ringer telefonen, man har nåt "viktigt" att säga till hundarna, kommer på att man ska småtralla lite.... Men icke. Miss Väs. Och tråkigast av allt är att jag inte kan läsa kvällssagan för T...
MEN! I morgon är en annan dag!! En sovmorgon! För även om jag rår min egen tid nu, så är jag så präktigt duktig och kliver upp med familjen och ser till att de kommer iväg ordentligt. Ålderstecken? Nää... Raska flickor får fort kväll!
Ha en härlig fredagskväll!